Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAFFEL raf4el, sbst.3, n.; best. rafflet.
1) (i sht i fackspr.) motsv. RAFFLA, v.2 2; konkret: upprispad l. uppriven lump; särsk.: konstull beredd av valkad yllelump, mungo. LoW (1889). TT 1897, Allm. s. 219 (om mungo). Östergren (1935).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. RAFFLA, v.2 4: prygel, stryk, ”puckel”. Bruzelius AllmogL 54 (1876).
3) (ngt vard.) motsv. RAFFLA, v.2 6; om ngt rafflande, särsk.: rafflande skildring l. teaterpjäs l. film o. d.; stundom äv.: retsamt l. hetsande prat (jfr RAFFLA, v.2 7). Den enkla oreflekterande (teater-)publiken, som bara vill gapskrattet, det billiga rafflet. SvD(A) 1929, nr 30, s. 11. Ernst gick på med lite raffel, men gubben låste öronen och teg. Carlsson ÄlvTimm. 32 (1949).
(2) -BULJONG. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, mera tillf.) om stryk; jfr rammel-buljong. Cavallin Kipling Gadsby 214 (1897). —
(3) -EFFEKT. (ngt vard.) jfr effekt 3 a. Varje på raffeleffekter uppbyggd thriller. NDag 1948, nr 241, s. 2. —
(3) -LITTERATUR. (ngt vard.) litteratur utmärkt av rafflande skildringar, rafflande litteratur. SvD(B) 1946, nr 225, s. 7. —
Spalt R 89 band 21, 1956