Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROMULGATION prω1mulgaʃω4n l. prωm1– l. prå1– l. prom1-, l. 01—, äv. -atʃ- (– – -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. promulgation; av lat. promulgatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till promulgare (se PROMULGERA)]
1) (†) motsv. PROMULGERA 1: offentligt kungörande av ngt. Beträffande den af flera äskade promulgationen har Lag-Utskottet ansett at då vanliga Praxis varit at Köpebrefven endast uplästes vid första Tinget samt andra och tredje upbuden allenast munteligen kundgjordes har (osv.). AdP 1800, s. 326.
2) polit. motsv. PROMULGERA 2: handlingen att promulgera en lag o. d.; akt varigm en lag promulgeras. Nordström Samh. 1: VI (1839). Reuterskiöld Grundlag. 152 (1924).
Ssgr (till 2, polit.): PROMULGATIONS-BESTÄMMELSE. jfr -lag. BtRiksdP 1901, I. 1: nr 25, s. 111. —
-FÖRFATTNING. jfr -lag. Schlyter JurAfh. 2: 266 (1879). —
-FÖRORDNING. jfr -lag. Hedin Tal 1: 321 (1878). —
-KUNGÖRELSE~0200. kungörelse varigm en antagen lag promulgeras. Reuterskiöld Grundlag. 156 (1924). —
-LAG, r. särskild lag l. författning utfärdad i samband med antagandet av en ny lag, som avser dels att reglera sättet för den nya lagens genomförande, dels att meddela vissa övergångsbestämmelser. AntT 4: 270 (1880). —
-RÄTT, r. l. m. rätt att promulgera en lag o. d. 2NF 24: 713 (1916). —
-URKUND~02, äv. ~20. jfr -kungörelse. 2NF 22: 365 (1915). —
-VÄGRAN. vägran att promulgera en lag o. d. Cannelin (1921). Östergren (1935).

 

Spalt P 2040 band 20, 1954

Webbansvarig