Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PRODUKTIV prω1dukti4v l. prå1– l. prωd1– l. prod1-, äv. 30~2 l. 40~1 (-duckti´v Dalin), adj. -are. adv. -T.
1) (i sht i fackspr.) motsv. PRODUCERA I 5 b, om levande varelse: fruktsam; ofta med särskild tanke på stor fruktsamhet (äv., mera tillf., i uttr. produktiv på ngt). (Vissa indianstammar i Kalifornien) äro särdeles produktiva på afföda. Andersson Verldsoms. 2: 176 (1854). De största och produktivaste lekfiskarna. Hammarström Sportfiske 214 (1925).
2) motsv. PRODUCERA I 5 d, e, om person, samhällsklass, arbete, företag, kapital, jord o. d.: som (gm sin värksamhet) frambringar resp. som ger upphov till l. ss. avkastning ger nyttigheter l. ekonomiska värden l. produkter (se PRODUKT 4); som ger l. lämnar avkastning; producerande; särsk. (i fackspr.) i inskränktare anv.: som (i avkastning) ger större ekonomiska värden än dem som förbrukas under produktionen. LBÄ 25—26: 46 (1799). Handtverk, näringar och andra produktiva yrken. SPF 1848, s. 272. Lån för produktiva ändamål. SFS 1892, Bih. nr 72, s. 5. Produktivt arbete. Kuylenstierna Statsmaskin. 12 (1926). Statens produktiva fonder. Wigforss Riksbudg. 69 (1927).
3) motsv. PRODUCERA I 5 f, om person: som skapar konstvärk l. författar skrifter, värksam ss. skapande konstnär l. (litterär, vetenskaplig o. d.) författare; ofta närmande sig en pregnant bet.: som utmärker sig för stor skaparkraft l. en rikligt flödande produktion; äv. oeg., om ngns natur l. om sinnestillstånd hos ngn l. om tidsepok o. d. Hammarsköld SvVitt. 1: 122 (1818). Såsom operakomponist var Cavalli mycket mer produktiv än Monteverdi. Jeanson (o. Rabe) 1: 130 (1927). Den produktiva stämningen. Lindström Vindsröjn. 98 (1939).
4) (i sht i vetenskapligt fackspr.) motsv. PRODUCERA I 5 g: som frambringar l. alstrar l. skapar ngt (nytt), (ny)skapande, alstrande, producerande. Inbillningskraften kallas skapande (produktif), då den frambringar nya och förut ej hafda föreställningar. Tuderus Kiesewetter Log. 126 (1806). På det hela taget är den receptiva verksamheten enklare och lättare än den produktiva. Cederschiöld Skriftspr. 67 (1897). Janson CostaN 2: 248 (1910).
5) språkv. om språkligt element (t. ex. suffix): som (fortfarande) användes vid bildandet av nya ord l. ordformer, ”levande”. Kock SpråkFörändr. 26 (1896). Danell SvSpr. 11 (1927).
-KRAFT. [jfr t. produktivkraft]
1) till 2. EkonS 1: 207 (1891). Den ökade produktiviteten i folkhushållningen. Därs. 2: 482 (1899). HandInd. 5 (1926). jfr gräns-, jord-, värde-produktivitet.
2) till 3. SvLitTidn. 1819, sp. 358. De flesta af dessa dikter äro att anse för alster af .. (Schillers) vittra produktivitet under loppet af 1781. Böttiger 4: 274 (1854, 1869). I Strindbergs författarskap inträdde nu (c. 1880) en period av utomordentlig produktivitet. Alving SvLittH 3: 158 (1932).
4) (†) motsv. producera I 5 c, produktion 2; närmande sig bet.: producerande, alstring. En felaktig productivitet inom barnorganismen. TLäk. 1833, s. 217.
-teori(en). nat.-ekon. 1) teori enl. vilken räntan berättigas därav att man med kapital kan åstadkomma en bättre produktion o. att kapitalet alltså självt är produktivt. EkonS 1: 406 (1894). 2NF 24: 63 (1916). 2) teori enl. vilken arbetsprodukten är den källa varur lönen tages, varför produktionens (icke kapitalets) storlek bestämmer lönens höjd. 3NF 1: 1262 (1923).
Spalt P 1956 band 20, 1954