Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
PROBERARE prωbe4rare l. pro-, l. 0302, m., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. PROBERER, m.||(ig.); pl. =.
1) person som utför probering (o. vissa kontroller); särsk. dels (förr) om personer som för bärgsindustriens räkning proberade malmer, mineral o. d., dels (o. numera bl.) om personer (nu anställda i Kungl. mynt- o. justeringsvärket) med uppgift att kontrollera halten av ädel metall i mynt o. guld- o. silverarbeten samt att kontrollera mått o. vikt; jfr GUARDIEN. G1R 9: 362 (1534). En god smeltere eller proberere, .. som allehonde koppermalm till att smälte och probere förstond haffver. Därs. 22: 254 (1551). Att een edsvoren proberare skulle vara vidh myntet och probera altt silffver effter visse lödiger och grader. RP 6: 260 (1636). SvStatskal. 1946, s. 185. — jfr BÄRGS-, GULD-, KRUT-, MALM-, MYNT-, SILVER-, ÄDELSTENS-PROBERARE. — särsk.
b) bildl. Preutz Kempis 208 (1675). Jag har satt dig till en proberare i mitt folk .. på det att du må lära känna och pröva deras väg. Jer. 6: 27 (Bib. 1917).
2) (†) redskap varmed probering l. provning utföres, provare (se d. o. I 3). Lindfors (1824). Meurman (1847). — jfr BRÄNNVINS-, KRUT-, MALM-, ÖL-PROBERARE. — särsk. bildl. l. oeg.; jfr PROBER-STEN 1 slutet. Elden är på Järnets godhet den säkraste Proberare. Rinman JärnH 343 (1782).
Spalt P 1926 band 20, 1954