Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROBERARE prωbe4rare l. pro-, l. 0302, m., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; förr äv. PROBERER, m.||(ig.); pl. =.
Ordformer
(-erare 1534 osv. -erer 15861614)
Etymologi
[jfr t. probierer; till PROBERA. — Jfr PROBER]
1) person som utför probering (o. vissa kontroller); särsk. dels (förr) om personer som för bärgsindustriens räkning proberade malmer, mineral o. d., dels (o. numera bl.) om personer (nu anställda i Kungl. mynt- o. justeringsvärket) med uppgift att kontrollera halten av ädel metall i mynt o. guld- o. silverarbeten samt att kontrollera mått o. vikt; jfr GUARDIEN. G1R 9: 362 (1534). En god smeltere eller proberere, .. som allehonde koppermalm till att smälte och probere förstond haffver. Därs. 22: 254 (1551). Att een edsvoren proberare skulle vara vidh myntet och probera altt silffver effter visse lödiger och grader. RP 6: 260 (1636). SvStatskal. 1946, s. 185. — jfr BÄRGS-, GULD-, KRUT-, MALM-, MYNT-, SILVER-, ÄDELSTENS-PROBERARE. — särsk.
a) (†) om person som sysslar med medicinska experiment l. prov o. d. Posten 1769, s. 569.
b) bildl. Preutz Kempis 208 (1675). Jag har satt dig till en proberare i mitt folk .. på det att du må lära känna och pröva deras väg. Jer. 6: 27 (Bib. 1917).
2) (†) redskap varmed probering l. provning utföres, provare (se d. o. I 3). Lindfors (1824). Meurman (1847). — jfr BRÄNNVINS-, KRUT-, MALM-, ÖL-PROBERARE. — särsk. bildl. l. oeg.; jfr PROBER-STEN 1 slutet. Elden är på Järnets godhet den säkraste Proberare. Rinman JärnH 343 (1782).
Ssgr (till 1): PROBERAR- l. PROBERARE-AVGIFT ~02 l. ~20. proberingsavgift (som utgår till proberare); särsk. (förr) om avgift som proberaren hade rätt till ss. ersättning för utförd probering av guld l. silver som inlämnats till myntvärket för förmyntning. PH 2: 1571 (1739).
-BEFATTNING. KrigVAH 1854, s. 147.
-KONST(EN). (†) proberkonst(en). 1VittAH 2: 123 (1773, 1776).
-SYSSLA, r. l. f. = -befattning. Branting Förf. 2: 483 (1829; efter handl. fr. 1766).
-TJÄNST. = -befattning. 2VittAH 23: 57 (1857, 1863).
-UGN. (†) = prober-ugn. 2VittAH 23: 29 (1857, 1863; om förh. 1544).
-VIKT. (†) = prober-vikt. Rinman JärnH 85 (1782). Dens. 1: 587 (1788).

 

Spalt P 1926 band 20, 1954

Webbansvarig