Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
POTENTIAL pωtän1tsia4l l. po-, l. -tän1si-, l. 1004, sbst. r. l. m. o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
I. adj.
2) som innehåller l. betecknar en möjlighet, möjlig, potentiell; särsk. språkv. i uttr. potential konjunktiv, potentialis. Konjunktiven brukas .. för att uttrycka tveksamma .. påståenden och frågor (potential konjunktiv). Calwagen TySpr. 150 (1883). Det potentiala .. fallet. Mattsson Konj. 211 (1933). — Anm. Stundom användes ss. adv. den lat. adv. formen potentialiter. 2NF (1915).
II. sbst.
1) fys. o. mek. beteckning för det arbete som erfordras för att från en punkt (t. ex. på jordytan) upplyfta l. föra en viss enhetsmassa (t. ex. 1 kg) till en viss punkt; särsk. i uttr. mekanisk potential. NF (1889). Moll Fys. 3: 114 (1899). — jfr TYNGD-POTENTIAL. — särsk.
a) el.-tekn. beteckning för det arbete som erfordras för att från en punkt i ett elektriskt fält föra en elektrisk enhetsladdning till en viss punkt som väljes ss. nollpunkt (oftast en punkt som står i förbindelse med jorden); äv. i uttr. elektrisk potential. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 101. En plan kondensator, hvars ena platta uppladdas till en hög potential. SDS 1912, nr 202, s. 3.
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (ny anv.) om de resurser l. den kapacitet l. prestationsförmåga som ett land har på det ekonomiska l. industriella l. militära l. vetenskapliga o. d. området; kapacitet, resurser; krigspotential, industripotential. GHT 1939, nr 125, s. 3. Den amerikanska ”potentialen”, de väldiga resurser landet besatt. DN(A) 1943, nr 51, s. 22. jfr: Krigspotential. GHT 1939, nr 124, s. 3.
(II 1) -FUNKTION. mat. o. fys. funktion angivande hur en partikels energi varierar med dess läge i ett kraftfält. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 120. —
-SKILLNAD. el.-tekn. spänning mellan två punkter (mätt i volt), spänning(sskillnad). 2UB 3: 11 (1896). —
Spalt P 1623 band 20, 1954