| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PERGAMENT pær1gamän4t l. pär1-, n. (2Tim. 4: 13 (NT 1526) osv.), ngn gg r. l. m. l. f. (HushBibl. 1757, s. 19, Holmström ResHoll. 15 (1915)); best. -et, ss. r. l. m. l. f. -en; pl. = l. (ss. r. l. m. l. f. alltid) -er.
1) koll. o. ss. ämnesnamn: av torkade, skrapade o. glättade djurhudar framställt material använt till att skriva (teckna, måla l. trycka) på l. för tillvärkning av bokband, portföljer, trumskinn m. m.; i senare tid äv. om ett av vegetabiliska ämnen på kemisk väg framställt material med likartad användning (vegetabiliskt pergament). SthmSkotteb. 3: 242 (1524). En qwittencia paa pergamenth. G1R 2: 125 (1525). 1 Book af Rechningar uthj Pargementt. HovförtärSthm 1668 A, Verif. 14. Pergamentet öfver Lapparnes urgamla trummor. 2VittAH 15: 17 (1839). Smith OrgKemi 183 (1938; om vegetabiliskt pergament). — jfr BIND-, KALVSKINNS-, LINVÄVS-, MÅLAR(E)-, SKRIV-PERGAMENT. — särsk. i jämförelser o. mer l. mindre bildl., med tanke på olika pergamentsorters färg o. utseende; särsk. (bildl.) om människohud. (Hornspånen) voro sniöhvita som et nytt Pargamente. Linné Gothl. 175 (1745). Solens ljus förgyllde hans pannas pergament. Lundegård DrMarg. 2: 19 (1906). Gul som gammalt pergament i ansiktet. Siwertz JoDr. 76 (1928).
2) (numera bl. tillf.) blad l. ark av pergament (i bet. 1); äv. om flera blad l. ark som bilda en enhet; särsk. om (från äldre tid härrörande) handling nedskriven på pergament; pergamenthandskrift; pergamentbrev. Haff medh tigh thå tu kommer .. bökerna, och enkanneligha thet pergamentit. 2Tim. 4: 13 (NT 1526; Bib. 1917: pergamentskrifterna). Material register öfver böcker och pergament har aldrig varit påtänkt. Schück VittA 4: 378 (i handl. fr. 1741). Fullskrifva ett visst antal pergament. Lyceum 2: 165 (1811). AntT 5: 415 (1895). — jfr MUNK-PERGAMENT. — särsk. (†) om adelsbrev, friherrebrev o. d.; jfr PERGAMENT(S)-ADEL. Hvad skulle då et köpt Pergament tjena mig til? Blef jag derigenom af bettre ursprung? Björn Medb. 17 (1789). 3SAH XLI. 2: 84 (1835). jfr: Dig (dvs. ”Herr Anedryg”) .. / Som aldrig kan dit hufvud böja / För den, som icke bär sit namn på Pergament. Lenngren (SVS) 1: 338 (1781).
3) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (i fackspr.) pergamenthinna. Pergamentkaffet sändes i regel till särskilda, stora fabriker, där pergamentet eller skalet borttages. SvGeogrÅb. 1933, s. 41.
-BAND, n. bokband av pergament; äv. om bok bunden i sådant band; jfr band, sbst.1 16, 17. Osbeck Resa 26 (1751, 1757). Blomberg Städ. 98 (1931; om bok). —
-BOK; pl. -böcker. bok av pergamentblad; i sht om sådan som härrör från äldre tid; jfr pärme-bok. InventArboga (c. 1575). —
-BREV. [fsv. pärmans bref] (från äldre tid härrörande öppet) brev skrivet på pergament; jfr pärme-brev. G1R 4: 190 (1527). Svenska Riksarchivets pergamentsbref (1351—1400). (1866; boktitel). —
-DOM; pl. -ar. (om ä. förh.) dombrev skrivet på pergament; jfr dom, sbst.1 2 a γ. Œdman Bahusl. 278 (1746). —
-EXEMPLAR, n. exemplar (av tryckalster, handskrift o. d.) tryckt l. skrivet på pergament. AntecknSaml. 145 (1618; om bibelutgåva). —
-FORM; pl. -ar.
1) (-ments-) (†) pärm l. fodral av pergament för förvarande av obundna skrifter, brev o. d.; jfr form II 8. KyrkohÅ 1906, s. 264 (1641). BoupptSthm 1672, s. 706 a (1673).
2) (-ment-) (förr) inom guldslageriet: packe av pergamentblad mellan vilka tunna metallblad inlades för bearbetning med hammare; jfr form II 5. Almroth Karmarsch 190 (1838). —
-HANDSKRIFT~02, äv. ~20. (från äldre tid härrörande) handskrift (se d. o. 4) på pergament. Atterbom Minn. 395 (1818). —
-HINNA, r. l. f. (-ment-) (i fackspr.) det inre hårda lagret av fruktväggen hos kaffefrukten, vilket bildar ett skal som omger kaffebönorna; jfr pergament 3 o. -hud 4, -kaffe, -skal. Bolin LevLivKem. 211 (1931). —
-HUD, r. l. f. l. m. [jfr t. pergamenthaut, eng. parchment-skin]
2) om människohud som liknar pergament. Wetterbergh Penning. 528 (1847). särsk. (-ment-) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] med. (hudsjukdom som medför) abnormt torr, spröd o. tunn hud. Wretlind Läk. 1: 93 (1893).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (†) om pergamentliknande hinna l. hudlager hos djur. Oldendorp 1: 90 (1786; på sköldpaddors ägg). Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 43 (om kitinlager hos insektlarv).
(3) -KAFFE. (-ment-) [jfr t. pergamentkaffee, eng. parchment-coffee] (i fackspr.) koll.: kaffebönor med kvarsittande pergamenthinna. 2UB 4: 200 (1899). —
-KNASTRANDE, n. [jfr t. pergamentknistern] med. ljud som liknar det som uppstår, när pergament kramas, (och som t. ex. förekommer, då en papperstunn benlamell vibrerar fram o. åter till följd av tryck). Sundberg (1926). —
-LIM, n. [jfr t. pergamentleim, eng. parchment-glue] (i sht om ä. förh.) hudlim framställt av avfall från pergamenttillvärkning o. d. HushBibl. 1757, s. 14. Kjellin 663 (1927). —
-MAKARE. [fsv. pärmansmakare (GU C 20 1: 82)] (i sht om äldre förh.) person som yrkesmässigt tillvärkar pergament. Laurentz Pergamentzmakare. KlädkamRSthm 1609 A, s. 2 a. —
-MAKERI101004 l. 103~002 (pergame´ntmakeri´ Weste). (i sht om äldre förh.) (hantvärksmässig) tillvärkning av pergament. Björkegren 1969 (1786). —
-OFFICIAL? l. -OFFICIALE? n.; anträffat bl. i sg. best. -et. (-ments-) (†) ”official” (se official, sbst.2) skrivet l. tryckt på pergament. Rudbeckius MemPubl. 4 b (1634). —
-PAPPER. [jfr t. pergamentpapier, eng. parchment-paper] pergamentliknande papper; numera i sht om ett av olimmat papper gm invärkan av svavelsyra l. klorzinklösning framställt material, vegetabiliskt pergament; jfr pergamyn. Wikforss 2: 285 (1804). Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 17. Burkar o. d. överbindas gärna med fuktat pergamentpapper. LindbladHb. 11: 140 (1925). —
-REM. (†) = -remsa. Reuterdahl SKH II. 1: 299 (1843; om remsa varmed sigill är fäst vid brev). Thon o. Kirsch 39 (1856). —
-RULLE, r. l. m.
1) rulle av pergament; särsk.: gammal handskrift på pergament, förvarad i form av en rulle; jfr bok-rulle. Schück VittA 5: 367 (i handl. fr. c. 1750). Blanche Stockh. 12 (1847; bildl., om förläst person).
Ssg (till -rulle 1): pergamentsrulle-ornament. konsthist. inom sengotisk konst: ornering på möbler, dörrspeglar m. m., liknande (delvis uppvecklade) stående pergamentrullar; jfr pergament-motiv, -mönster, -ornering, -rulle 2. Upmark Möbl. 8 (1912). —
-RUNEBOK; pl. -runeböcker. (-ments-) (†) pergamenthandskrift skriven med runor. Rudbeck Atl. 2: 321 (1689). —
-SEDEL. (numera knappast br.) pergamentlapp. Allvin Mo 178 (i handl. fr. 1753). Lönnberg Kåre 149 (1887). —
-SKINN. [fsv. pärmanskin] (numera bl. tillf.) till pergament berett skinn; äv.: skinn avsett l. använt till beredning av pergament. StallRSthm 1623, s. 85. Ett pergementz skin som stoodh på een boge att uthsträckias. VRP 1690, s. 490. Lundell (1893). —
-SORT. —
-SPÅN. (numera knappast br.) koll. o. i pl.: vid tillvärkning av pergament avskurna småstycken (som förr användes till limberedning). HushBibl. 1757, s. 19. AHB 119: 12 (1884). —
-SVAMP. bot. svampen Corticium giganteum Fr., som i torrt tillstånd är tunn, hård o. pergamentartad. Krok o. Almquist Fl. 2: 278 (1907). —
-TAVLA. (om ä. förh.) tavla av pergament, avsedd att skriva, teckna l. måla på. KlädkamRSthm 1592 B, s. 28 a. —
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200. särsk. boktr. om överdrag av pergament som förr användes över däckeln på handpressar. Fahlgrén Boktr. 125 (1853).
PERGAMENTERAD, p. adj. [jfr t. pergamentiert, eng. parchmentized] tekn. om papper: som förvandlats till pergament på kemisk väg. SFS 1906, nr 48, s. 32. —
PERGAMENTERING l. PERGAMENTISERING, r. (-ter- 1900 osv. -tiser- 1921 osv.) [jfr t. pergamentisierung] tekn. förvandling av papper till pergament på kemisk väg. 2UB 8: 180 (1900).
Spalt P 649 band 20, 1952