| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PATRONUS patrω3nus2 l. 040, m.||(ig.); i best. anv. utan slutart. Anm. Ordet användes förr med genomgående latinsk böjning, t. ex. Kyrkol. 19: 13 (1686: Patroni, gen. sg.), PH 8: 407 (1766: Patrono, dat. sg.). Av de lat. böjningsformerna brukas numera bl. gen.-formen patroni (vid sidan av formen patronus’) o. pl.-formen patroni (vid sidan av den i bet. 4 använda formen patroner (se PATRON, sbst.1 4)). SvD 28/11 1920, Söndagsbil. s. 5. (: patroni, gen. sg.). Östergren (1934).
1) om fornromerska förh.: person (av förnäm l. högt uppsatt familj) i förhållande till sin(a) klient(er), vilken (vilka) han hade att beskydda o. understödja samt försvara inför rätta o. d., skyddsherre; jfr PATRON, sbst.1 1. Patronus och klient fingo icke föra talan mot hvarandra. NF 8: 839 (1884). SvUppslB (1934).
2) (numera föga br.) beskyddare; gynnare; jfr PATRON, sbst.1 2. (Jag) Beder ganska ödmiukelighen, E. H. ville .. vara min patronus och gunstighe förfordrare. OxBr. 12: 123 (1614). Lundegård Prom. 1: 13 (1893).
3) (mera tillf.) = PATRON, sbst.1 3. KyrkohÅ 1933, s. 113. jfr: Ytterst af kyrkomuren ut för koret sitter en stenhall .., där Patronus Ecclesiae lärer haft sitt ställe. Osbeck Lah. 146 (1796).
4) (i sht om ä. förh.) innehavare av patronatsrätt. RARP 4: 351 (1650). Patronus äger, som sagt är, at utsee och kalla någon til Prästelägenheten. Kyrkol. 19: 13 (1686). Balkåkra bildar .. ett patronelt pastorat af första klassen … Patronus är egaren af Marsvinsholm. Höjer Sv. 2: 739 (1878). (Pastorns) kvinnliga patronus. Austen Stolthet 1: 210 (1920). Rättigheten att utnämna professor Skytteanus tillkommer patronus (f. n. landshövdingen greve A. Mörner). SvUppslB 25: 146 (1935).
5) (numera bl. tillf.) = PATRON, sbst.1 6. AnderssonBrevväxl. 1: 357 (1836). Stiernstedt Bank. 348 (1947).
Spalt P 505 band 19, 1952