Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARAMENT par1amän4t, n.; best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er. Anm. Ofta användes den (sen)lat. pl. paramenta. Malmbgt 1894, nr 18, s. 2. Wretman SvSläktf. 29 (1916). Denna form brukas äv. ss. ssgsförled (se under ssgr B).
i sht kyrkl.
1) sammanfattande beteckning för kyrkliga textilier (t. ex. prästskrudar, antependier, pällar), kyrklig skrud; vanl. koll. Chesnecopherus Skäl F 1 b (i handl. fr. 1576). En herre .. (hade) i en bykyrka .. bland dess parament funnit en broderad duk. Hedin Front. 752 (1915).
2) värkstad l. ateljé för tillvärkning av kyrkliga textilier. Prästkappor beställas också från paramentet. VeckoJ 1931, nr 16, s. 17.
B [jfr anm. ovan]: PARAMENTA-ATELJÉ, se A.
C: PARAMENTS-ATELJÉ, -FABRIK, -VÄRKSTAD, se A.
Spalt P 255 band 19, 1952