Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYSTA nys3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(nust- 1759. nyst- 1538 (: nystestol), 1555 osv. nöst- c. 16901848)
Etymologi
[fsv. nysta (CodUps. C 20 1: 318) samt i ssgn afnysta; till stammen i NYSTAN]
med avs. på garn o. d.: linda så att garnet osv. kommer att bilda ett nystan; äv. i uttr. nysta ett nystan. Johaij iagh gick ij husett in / the supo blagarn och nystadhe vellingh. Visb. 1: 72 (1573; skämts.). Aff wefwen, eller Härfwilen nystas nystanet. Schroderus Comenius 499 (1639). Ullgarn bör nystas löst. Hubendick FlickLek. 257 (1879). (Finngummorna ropade) inåt stugan: ”Småpigor, nysta aldrig motsols!” Heidenstam Svensk. 1: 193 (1908). — särsk.
a) oeg.: utföra sådana (i cirkel gående) rörelser som påminna om dem som göras vid nystning.
α) (mera tillf.) i fråga om rörelse med händerna: snurra; svänga runt. Suckande och nystande med banden af sin redikyl, trippade moster Nella in på gården. Bremer Hertha 50 (1856). Hedenvind-Eriksson Hjul. 218 (1928).
β) i fråga om rörelser med fötterna.
α’) [jfr sv. dial. nysta över tå, gå inåt med fötterna] (i vissa trakter) om person: vid gående l. springande vända fötterna inåt så att tårna komma nära varandra, gå inåt med fötterna; vanl. i allmännare anv., särsk. om barn l. småvuxna personer: gå l. springa med små, hastiga steg; äv. i förb. nysta i väg, springande ge sig i väg. Murberg FörslSAOB (1793; om barn). Att den krokbente dvergen förgäfves nystade i väg för att med vederbörlig högtidlighet öppna och anmäla. Scholander I. 2: 8 (c. 1870). Framför .. (vandrartåget) nystade den lille hojtande lappen i jämn spaning efter lämpligaste mark (för den fortsatta marschen). Högberg Baggböl. 2: 35 (1911).
β’) hippol. om häst: i trav förflytta framfötterna (vanl. liksidigt) oregelmässigt (på grund av skevhet i frambenens ställning). Sjöstedt Husdj. 1: 75 (1859). SvUppslB (1934).
b) i allmännare anv.: linda; förr äv. bildl., i uttr. nysta ngn kring sitt finger, linda ngn kring sitt finger (se LINDA, v. 2 b). Carl XII Bref 293 (1703; bildl.). Att jag förderfva honom skall, du glömt — / Hans lifstråd nystad är kring dessa fingrar. Cygnæus 10: 147 (1851; yttrat av häxa).
Särsk. förb.: NYSTA AV10 4, äv. UTAV 04. gm nystning avlägsna l. överflytta (garn o. d. från ett fäste); äv. (i vitter stil) i mer l. mindre utförd bild o. oeg.; förr äv. bildl.: släppa från sig (ngt), avstå från (ngt). Then wanarten är alment medh the rika, at the intet nysta aff eller spara, hwadh som hörer til wellust, prål och offuerflödigheet. LPetri 2Post. 187 a (1555). Möller (1745). (Därefter) nystas späcket (på den dödade valen) utav i remsor. Molin FrÅdal 232 (c. 1895). Janson Ön 13 (1908; i bild). jfr avnysta.
NYSTA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, stundom HOP4. göra ett nystan av (ngt); rulla upp, linda upp (se d. o. 2). Swedberg Ordab. (1722). Pojken (har) nystat ihop snöret. Lindqvist Dagsl. 3: 65 (1904). särsk. refl., i oeg. anv., om person: rulla ihop sig till ett ”nystan”. Balck Idr. 3: 89 (1888).
NYSTA IN10 4. (i vitter stil)
a) refl., om person: linda in sig; äv. bildl. Hon nystade in sig i ett slags resskärp, som knöts i kors öfver bröstet. Bäckström Sång. 133 (1876). (När hon föreslog att de skulle resa) bara skakade han på huvudet och nystade in sig i grämelse och förtvivlan. Siwertz Låg. 176 (1932).
b) (föga br.) bildl., i uttr. ngt nystas in i ngt, ngt lindas in l. trasslas in i ngt. Janson Gast. 289 (1902). Händelserna följde svindlande snabbt, nystades in i hvarandra. Dens. Lögn. 112 (1912).
NYSTA PÅ10 4.
1) nysta (ytterligare) garn (osv.) på ett nystan; äv.: fortsätta att nysta. Ekblad 148 (1764). särsk. (i vitter stil) bildl.: fortsätta (med ngt). Strindberg Dam. 160 (1898). Högberg Storf. 149 (1915).
2) (mera tillf.) oeg., till a β: springa. Sehlstedt 1: 154 (1861; om häst).
NYSTA TILL SIG10 4 0. (föga br.) till a: dra till sig (ngt) gm rörelser som påminna om nystning. Engström Lif 123 (1907). Högberg Jim 147 (1909).
NYSTA TILLHOPA, se nysta ihop.
NYSTA UPP10 4, äv. OPP4. linda garn (osv.) så att det bildar ett nystan; äv. i utvidgad anv.: linda (ngt) kring en spole o. d., linda upp (se d. o. 2). Widegren (1788). Landsm. 1926, s. 20. jfr uppnysta. särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; ofta för att framhäva motsatsen mellan ett nystan o. en trasslig (garn)härva: reda ut. Neka bara (inför rätta) … Tala hit och dit. Rättens sak är, att reda och nysta upp rättvisans härfvor. Almqvist DrJ 226 (1834). SvD(A) 1933, nr 99, s. 8.
NYSTA UR SIG10 4 0. (vard.) bildl., med avs. på muntligt l. skriftligt yttrande: framsäga l. skriva ner hastigt o. mekaniskt; rabbla upp; ”haspla” ur sig. Almkvist Turgenjef 2: 145 (1883). Den tid, då man tanklöst nystade ur sig katekeslexor. Nordensvan Skuggsp. 12 (1884). Nysta ur sig en dikt om dagen för tidningssyndikatet. Frölich Lewis Babb. 153 (1923).
NYSTA ÅT SIG10 4 0. (mindre br.) till a α: draga åt sig (ett rep o. d.) med rörelser som påminna om nystning. Nysta åt sig repet. Murberg FörslSAOB (1793; allmogeuttr.). särsk. bildl.: ”håva” in. Det skulle vara en smal sak att nysta åt sig en rund million nu. Högberg Utböl. 1: 104 (1912).
Ssgr: (Anm. Hit föras av praktiska skäl äv. ssgr med förleden nyst- som höra till nystan): A: NYST-BLAD. (numera knappast br.) jfr -stjärna. TRudeen Vitt. 189 (c. 1690); jfr Eichhorn Stud. 2: 182 (1872).
-BOTTEN. (i Finl.) jfr -stjärna. Ahlman (1872). jfr Bergroth FinlSv. 310 (1917).
(a α) -DANS. (†) visst slags dans varvid var o. en av de dansande bl. a. med svängande handrörelser pekade ömsom på sin moatjé o. ömsom på sig själv. Dybeck Runa 1845, s. 35.
(till nystan) -FORMIG.
-FOT. (nyst- 1658 osv. nyste- 16671762) [fsv. nystefoter (CodUps. C 20 1: 316)] vid nystning för hand: nystkrona på fot; stundom om enbart foten; jfr -vinda. BoupptSthm 11/10 1658. särsk. (i vissa trakter) fisk. i utvidgad anv., om likartat redskap på vilket en härva upptagen långrev (utan tafsar) sättes för att rullas på en rulle. Arwidsson o. Ohlson 15 (1911; fr. Örebro län).
(a β β’) -FOTAD, p. adj. hippol. om häst: som nystar. 1NJA 1898, s. 512 (1894).
(till nystan) -HÅLLARE, r. l. m. (i sht förr) anordning vari ett nystan anbringas så att det under pågående arbete (stickning osv.) kan snurra runt o. låta den för arbetet nödvändiga garnmängden successivt lösgöra sig; jfr nystan-hållare. BoupptVäxjö 1827.
(till nystan) -KOPP. (i sht förr) jfr -hållare. BoupptVäxjö 1885.
(till nystan) -KORG. (förr) jfr -hållare. Freja 1880, s. 7.
-KRONA. (i sht förr) redskap varmed garnhärvor hållas utspända vid nystning för hand; äv. om del i en spinnmaskin som påminner om en dylik krona; jfr krona, sbst. 4 ä, haspel, sbst.1 1, 2. Ekenmark Smndr. 1 (1823; i spinnmaskin). Salomon Slöjdsk. 1: 53 (1876).
-MASKIN. (i fackspr.) för uppnystning av garn o. d. JernkA 1880, s. 594 (för nystning av järntråd).
-PAPPER. hopvikt (styvt) papper använt ss. stomme i ett nystan; jfr -stjärna. TRudeen Vitt. 189 (c. 1690).
-PINNE. jfr -stjärna. Broman Glys. 3: 132 (c. 1730).
-SKED. (†) = -skida 1(?). BoupptSthm 26/7 1679.
-SKIDA, r. l. f.
2) (i vissa trakter) fisk. om den rörliga delen av en ”nystfot” (se d. o. slutet). Arwidsson o. Ohlson 15 (1911; fr. Örebro län).
-SPÅN. (†) jfr -stjärna. Broman Glys. 3: 132 (c. 1730).
-STJÄRNA. (eg. i form av en stjärna utskuret) stycke av trä l. ben o. d. använt ss. stomme i ett nystan. Berg Handarb. 298 (1874).
-VINDA, r. l. f., förr äv. -VIND, r. l. m. (nyst- 1754 osv. nyste- 1749) (i sht förr) = -krona. BoupptVäxjö 1749.
-VINDLA, r. l. f. (nyst- 1783. nyste- 1774) (†) = -vinda. BoupptVäxjö 1774. Därs. 1783.
B (†): NYSTE-FOT, se A.
-STOL. nystvinda. VarRerV 34 (1538). Florinus Voc. 174 (1695).
-VINDA, -VINDLA, se A.
Avledn.: NYSTARE, m.||ig. (i sht förr) person som utför nystning (i sht yrkesmässigt). Risingh KiöpH 91 (1669). FörtArbetTextilf. 3 (1909).
NYSTERSKA, f. (i sht förr) jfr nystare. Dalin FrSvLex. 2: 250 (1843).

 

Spalt N 896 band 18, 1947

Webbansvarig