Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NED, adv. ssgr (forts.): (13) NED- (resp. NEDER- l. NER-; jfr anm. sp. 262) -SÖLA, -ning. äv. med saksubj.; i sht i p. pf. HT 1900, s. 90 (1714). särsk. bildl. VDAkt. 1722, nr 63. (Oanständigheten) förlöjligar, hånar, nedsölar det heligaste på jorden: kärleken. Rydberg Vap. 339 (1891). —
(1, 3) -TAG. (i fackspr., nytt ord) ledning varmed ngt (vätska o. d.) ledes från en högre till en lägre plats. —
-TAGA, -ning. [fsv. niþer taka]
1) till 1, 3: flytta (ngt) ned (från en högre till en lägre plats); särsk. (i fackspr.) med avs. på vätska som medelst ledning l. på annat sätt överföres från en högre till en lägre plats, nedleda. Då mäsken nedtogs ifrån kylskeppet till jäsningskaret. TT 1871, s. 269. Därs. 1900, M. s. 93.
2) till 1 b: taga bort o. bringa ned (ngt som är anbragt på en jämförelsevis högt belägen plats). The klocker, med hvilka klämptat blifver, när (hostian) uphöjes, skola nedertagas och af vägen skaffas. RA I. 3: 57 (1593). Kostnad för uppsättning eller nedtagning af skyltar. Döss o. Lannge 124 (1908).
3) till 5 b.
a) (numera bl. mera tillf., i sht vard.) med avs. på byggnadsvärk o. d.: riva (ned), ”plocka ned”. G1R 21: 141 (1550). Thett panele wärck som bleff nedertagidt på Vpsala Slott i the Twå Camrer .., som (osv.). HB 1: 192 (1572). De mest skadade byggnaderna blefvo nedtagna. Palmblad Nov. 2: 57 (1819, 1841). VL 1897, nr 230, s. 2.
b) bryta (tält). Så snart general-Marche slås och Arméen skal marchera, nedertaga de gemena straxt sina Tält. ReglInf. 1751, s. 464.
4) [jfr -taga 2, 3] (i fackspr.) till 12 c, med avs. på maskin, instrument o. d.: taga isär, montera ned o. d. När någon ny WattuKånst schal byggias, eller någon gammall omkull rijfuas och nedertagas, .. då schal Konstmästarenn inthet macht hafua, sådant at giöra. BlBergshV 19: 224 (1660). (Det bör ordnas så) at vid förefallande behof Telegrapherne kunna lätt .. upställas eller nertagas. Edelcrantz Telegr. 83 (1796).
5) (i vissa trakter, vard.) till 12: avliva, göra av med; äv. bildl.: ”ta livet av”, ”göra kål på”; göra alldeles huvudyr l. utom sig; nästan bl. i p. pf. (Biskopen var) nära däran att blifva nedertagen genom .. (folkets) hyllest. Högberg Vred. 3: 159 (1906). Den, som ville hafva en hund nedertagen utan att anlita sockenlappen, behöfde endast falskeligen berykta honom .. (att skälla på månen), så var det färdigt. Därs. 364. Östergren (1933).
6) (i vissa trakter, vard.) till 12: göra ned. (Boken) blef nertagen af kritiken. Strindberg Giftas 1: 208 (1884).
Avledn. (till -taga 1, 2, 4): nedtagbar, adj. som (utan att fördärvas) kan tagas ned. Östergren (1933). —
(1) -TAKT. [jfr nedslag 1 a] (†) mus. o. metr. starkare betonad taktdel, ”tesis”, höjning. Bauck 1Musikl. 1: 74 (1864). GHT 1895, nr 258, s. 3. —
(13) -TALGA, -ning. i sht i p. pf. Slinkman .. påtände den i en dammig, nedtaljad porterbutelj instuckne tvåskillingspråsen. Jacobsson StudL 29 (1833). —
(3) -TAPPA, v.1, -ning. (i fackspr.) fästa (ngt i ngt) gm tappning (med tappar o. d.). VetAH 1752, s. 133. Balck Idr. Suppl. 183 (1888). —
(1, 3) -TAPPA, v.2, -ning. gm urtappning låta (innehållet i en behållare o. d.) rinna ned (i en annan behållare, till en lägre nivå o. d.). Murberg FörslSAOB (1793). Brännvinsmäsken nedtappas nu i jäskaren. 2NF 4: 432 (1905). —
(7) -TECKNA, -ing. (i sht i vitter stil) nedskriva (se d. o. 1). Af det innehållsrika föredraget nedteckna vi några strödda uttalanden. SödermLT 1894, nr 104, s. 3.
(14 b) -TILL40 l. 32 (se för övr. anm. 3:o sp. 273), adv. [fsv. nidher til] betecknande lokalisering av ngt till den nedre delen av ett föremål, område o. d.; motsatt: upptill. En .. Ylle-Kjortel är .. bortstulen. .. (Den har) Linning ofvantil och Öfver-Söm nertil. DA 1771, nr 178, s. 4. Nedtill delar .. (luftstrupen) sig i tvenne stammar. Nyström Talorg. 3 (1888). Heidenstam Svensk. 1: 44 (1908). —
(1, 3) -TILLRA. (numera bl. tillf.) tillrande rinna ned; i sht om tårar. Österling Ter. 1: 21 (1699). Gosselman SNAmer. 1: 57 (1833). WoJ (1891). —
-TORKA, -ning.
1) (tillf.) till 12 (a): förtorka, uttorka. Klöfvervallarna äro totalt nedtorkade. SD(L) 1896, nr 360, s. 8.
2) till 8 b, 12 (a): göra torrare l. mindre vätskehaltig. JernkA 1900, s. 623. Det till c:a 30 procents vattenhalt nedtorkade bränslet. SvSkog. 970 (1928). —
-TRAMPA, -ning.
1) till 1, 3.
a) vid gång o. d. sätta ned (den upplyfta foten); trycka ned (ngt, t. ex. trampa, pedal) med foten. Ekenmark Hb. 50 (1820). Ni .. sätter er upp i sadeln (på cykeln) genom att stiga på högra pedalen, som samtidigt blir nedtrampad och sätter maskinen i gång. Östberg Vel. 84 (1894). Hennerberg (o. Norlind) 1: 9 (1912).
b) (tillf.) vid gång l. ritt riva ned (ngt) med fötterna resp. med hästens hovar; jfr 4 c. Serenius EngÅkerm. 92 (1727).
2) till 3: trycka ned (ngt i ngt, särsk. i jorden) gm att trampa på det; stundom med bibet. av 4. LPetri 1Post. S 6 b (1555). Hon lade två tallfrön på marken och nedtrampade dem starkt med foten. PoetK 1816, 2: 11. En matk som nedtrampas i mullen. Franzén Pred. 1: 77 (1841). SD(L) 1899, nr 334, s. 3.
3) till 5: trampa på (bakkappa på sko o. d.) så att den viker sig o. lägger sig ned (inne i skon); äv. oeg., med avs. på sko; vanl. i p. pf.: nedkippad. Lind 1: 1556 (1749). Kræmer Span. 172 (1860). Strindberg Giftas 1: 172 (1884). Hammar (1936).
4) till 5 b, 12.
a) förstöra l. skada (växande säd o. d.) gm att trampa på den l. gå l. rida i den så att stråna brytas sönder o. tryckas ned mot marken o. d.; äv. oeg., med obj. betecknande fält med växande säd o. d. Ther egenom (dvs. vid oaktsamhet under oxdrifter) myckin sädh och höö .. nedertrampedt och förderffvett bliffver. G1R 22: 224 (1551). De nedtrampade ängarna. Wester Żeromski TrognFlod. 149 (1921).
b) skada l. fördärva l. krossa (ngn) gm att (välta omkull o.) trampa på honom. Humbla Landcr. 263 (1740). Månge nedtrampades i sömnen af Dschalofernas hästar. Ödmann MPark 340 (1800). Rosenius SvFågl. 2: 417 (1926).
c) (tillf.) riva ned (jordvall o. d.) gm att gå l. rida över den o. d.; jfr 1 b. HC11H 7: 131 (1676).
d) (i vitter stil) bildl.; särsk.: på ett våldsamt, hänsynslöst sätt undertrycka l. förtrycka l. kuva l. (med avs. på ngt abstr.) kränka; trampa under fötterna, förtrampa; förr äv. allmännare, närmande sig bet.: i grund fördärva, tillintetgöra. Menniskionar nidertrampa mich, dagliga strijdha the och trengia mich. Psalt. 56: 2 (öv. 1536). Tu nedhertrampadhe landet j wredhe. Hab. 3: 12 (”4”) (Bib. 1541). Then större Gåfwor hafwer vndfått, han skal intet .. förhäfwa sigh .., eller them som mindre Gåfwor hafwa, nedertrampa. Preutz Kempis 293 (1675). Ägande rätten .. blef af våld och egennytta nedtrampad. Gustaf III 1: 213 (1774). Ett af smärta snart nedtrampadt leende. Cygnæus 6: 545 (1842). Lagerlöf Bannl. 206 (1918).
5) till 1, 6: pressa ned o. packa samman (ngt) gm att trampa l. stampa på det; särsk.: trampa till (mark o. d.) så att den får en hård, fast yta o. d.; gm att trampa till marken åstadkomma (väg, stig o. d. med fast yta). Små upkastade eller nedtrampade gångar emellan hvardera (av trädgårdssängarna). Brauner Åker A 3 a (1752). Öfra däcket (på fartyget) hade .. blifvit betäckt med 2 1/2 fots tjock snö; den nedtrampades tills den blef en fast ismassa. Ross ResPol. 1: 210 (1835). Dahlgren Stanley 1: 141 (1890).
6) till 1, 6: komma (hålfot, fotvalv, välvningen på en skida o. d.) att sjunka ned på grund av den påfrestning som den (det) utsättes för vid gåendet o. d., gå ned. Strindberg RödaR 240 (1879). ”Nedtrampade” fötter. Haglund HållnRörOrg. 2: 123 (1924). —
(8 b, 12 b) -TRANSFORMATOR. el.-tekn. transformator för nedtransformering av spänningen. TT 1900, Allm. s. 306. —
(8 b, 12 b) -TRANSFORMERA, -ing. el.-tekn. transformera till lägre spänning; ofta i uttr. nedtransformera till så l. så många volt. SD(L) 1894, nr 273, s. 4. —
(8 a, 12 b) -TRANSPONERA, -ing. mus. transponera (sång, musikstycke) till ett lägre tonläge, transponera nedåt. GHT 1895, nr 227 A, s. 3. —
-TRANSPORTERA, -ing.
2) till 8 b, 12 b: rita om (en karta) i en mindre skala; vanl. i uttr. nedtransportera till en så l. så beskaffad skala. Fennia VI. 1: 16 (1892). —
(12 a) -TRASAD, p. adj. (mera tillf.) söndertrasad, trasig; äv.: trasigt klädd. Verd. 1885, s. 231 (om bok). En nedtrasad gammal gubbe. Heidenstam Karol. 1: 134 (1897). —
(1, 3) -TRILLA, v. (numera bl. vard.) intr.: (eg. rullande) falla ned. Spegel GW 111 (1685). Östergren (1933). —
-TRUGA, -ning.
1) (bygdemålsfärgat i vissa trakter; se dock slutet) till 3: tvinga l. pressa ned (ngt i ngt). Nedtruga foten i skon. Murberg FörslSAOB (1793). särsk. (vard.) till 3 a: tvinga ned (mat); äv.: tvinga l. truga ngn att äta l. svälja (mat). Murberg FörslSAOB (1793). Ödmann MPark 158 (1800). Dalin (1853). Ahlman (1872).
Spalt N 405 band 18, 1947