| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NATTVARD nat3~va2rd, r. l. m.; best. -en; pl. (föga br.) -er (Sahlstedt (1757), Östergren (1933)) l. -ar (Murberg FörslSAOB (1793), Östergren (1933)).
1) (numera bl. i fråga om ä. förh., arkaiserande) dagens sista måltid, aftonmåltid; särsk. (i ä. bibliskt spr.) om gästabudsmåltid på aftonen. En man hadhe tillreedt en stoor natward, och bödh monga. Luk. 14: 16 (NT 1526; Bib. 1917: ett stort gästabud). Nattwaal giör Bwken qwaal. Grubb 567 (1665). Fem mål ätas om dagen, nämligen frukost, dagvard eller davahlen, middag, aftonvard och nattvarden. VetAH 1757, s. 297 (om förh. i Näsby i Östergötl.). I porten till ett lågt landthus (invid Jerusalem), der kvinnorna tillredde en nattvard, satt Kristus, förbrödraren. Heidenstam Vallf. 62 (1888). — särsk. bildl. i vissa uttr. som beteckna den fulla delaktigheten av den eviga saligheten, dels (i ä. bibliskt spr.) i uttr. lammets nattvard, dels (i religiöst spr.) i uttr. den stora nattvarden (i himmelen), med anslutning till 2. Salughe äro the som kalladhe äro till lambsens natward. Upp. 19: 9 (NT 1526; Bib. 1917: Lammets bröllopsmåltid). Att vi också måtte delaktige varda af den stora Nattvarden i himmelen. Hb. 1811, s. 33; äv. i Hb. 1942.
2) det av den kristna kyrkans sakrament som utgör en kultisk upprepning av Jesu sista måltid med lärjungarna aftonen före hans död o. som firas till åminnelse av Jesu död o. ss. ett uttryck för de troendes gemenskap med den levande Kristus o. med varandra inbördes, altarets sakrament, kommunion; äv. (med närmare anslutning till 1) om Jesu sista måltid med lärjungarna. Herrens (heliga) nattvard. Begå, gå till, äv. vara till nattvarden, fira nattvard. 1Kor. 11: 20 (NT 1526). Epter wij nw här forsamladhe ärom til at holla wor herres Jesu Christi natward. Mess. 1531, s. B 1 a. Skal ingen trolofwas, som icke kan Lutheri Catechismum, och hafwer begått Herrans Nattward. Kyrkol. 15: 11 (1686). Han har nyligen varit till nattvarden. Murberg FörslSAOB (1793). Jag hade tillsammans med jämnåriga kamrater blifvit beredd till nattvarden af en bland skolans lärare. De Geer Minn. 1: 32 (1892). Brilioth Nattv. 1 (1926). — särsk.
a) med tanke på brödet o. vinet som utdelas i nattvarden. Kyrckiotienaren, som Natwarden skal vtdela. L. Paulinus Gothus ThesCat. 328 (1631). ”Det är just knepet att bli salig” — sa’ gumman, tog nattvarden två gånger på en dag. Holmström Sa’ han 15 (1876). Prästen kommer och gifver .. (den sjuka) nattvarden. PT 1905, nr 93 A, s. 3. Då samtliga nattvardsgäster mottagit nattvarden, säger prästen (osv.). Hb. 1942, s. 38.
b) [med syftning på den gamla seden att bekräfta en avlagd ed gm att begå nattvarden] (numera föga br.) i uttr. kunna ta nattvarden på ngt, ss. bekräftande l. kraftigt bedyrande av ngt. Afzelius Sag. 7: 44 (1853). Orätt hade hon — det var solklart. Ja, det kunde han ta nattvarden på. Agrell NorrlG 47 (1899).
-BEREDELSE. kyrkl. beredelse till nattvardens begående; äv. om konfirmationsundervisning. Schartau UtkPred. 405 (1814). SvFlicksk. 215 (1888). —
-BERÄTTIGAD, p. adj. som enligt kyrkans ordning är berättigad att åtnjuta nattvarden. Hagström Herdam. 4: 270 (1901). —
-BOK; pl. -böcker.
1) (i sht i fråga om ä. förh.) bok som innehåller passande läsning o. böner för dem som skola begå nattvarden. Nattvards-Bok. (1777; boktitel).
-BORD. om altarbordet varifrån nattvarden utdelas; äv. allmännare, om nattvarden. Wallquist EcclSaml. 1—4: 98 (1788). Det af träd förfärdigade nattvardsbordet (i de fornkristna kyrkorna). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 79 (1834). Du är som jungfrun, kommen från sitt första nattvardsbord. Karlfeldt FridLustg. 107 (1901). —
-BRÖD. det bröd som utdelas i nattvarden; hostia; oblat. Agrell Maroco 1: 619 (1791, 1796). Mest hvarje nidsk käring hade .. en af nattvardsbröd tillagad bära, som i löndom smög åt henne den stulna välsignelsen från nästan. Högberg Vred. 2: 30 (1906). —
-BÖN. kyrkobön vid nattvardsfirande; bön avsedd för nattvardsgäster. Hb. 1811, s. 112. EvangB 1942, s. 535. —
-DAG. Hamnerin UndNattv. 31 (1784). Om visse dagar (under medeltiden) voro framhållne såsom nattvardsdagar, så (osv.). Hildebrand Medelt. 3: 822 (1903). —
-FIRANDE, n. —
-FIRNING. —
-FÖRENING. kyrkohist. om de föreningar för nattvardsfirande inom slutna kretsar (med äv. lekmän ss. officianter) som i sht under 1870- o. 1880-talen bildades inom sv. statskyrkan i opposition mot det kyrkliga nattvardsfirandet. NF (1887). Månsson Rättf. 1: 220 (1916). —
-FÖRMANING. (förr) förmaning till rätt nattvardsfirande, som (före 1894) lästes av prästen före nattvardsgången. Nattvardsförmaningen blev icke obligatorisk förrän .. (i handboken) 1693. Hellerström Liturg. 140 (1932). —
-GEMENSKAP. gemenskap i nattvardsfirande. Utesluten från församlingens nattvardsgemenskap. Hb. 1894, s. 173. särsk. om gemensamt nattvardsfirande av medlemmar av olika kyrkor. 2NF 25: 1163 (1917). Lambethkonferensens .. beslut 1920 om nattvardsgemenskap m. m. med svenska kyrkan. Därs. 35: 266 (1923). —
-GÅNG; pl. -ar. begående av nattvarden; äv. konkretare, om varje särskilt firande av nattvarden. Beredas till sin första nattvardsgång. Wallquist EcclSaml. 1—4: 66 (1788). Genom ovärdig nattvardsgång blir menniskans andeliga tillstånd förvärradt och hennes ansvar förökadt. Kat. 1878, nr 265. De nattvardsgångar, som nu regelbundet anordnas i samband med kyrkliga kurser och möten. Brilioth SvKyrkKunsk. 242 (1933). —
-GÅNGEN, p. adj. (i Finl., numera bl. tillf.) som har begått nattvarden; jfr skriftskol-gången. För vinnande af tillstånd att hålla handelsbod å landet erfordras att vara finsk medborgare, nattvardsgången, välfrejdad (osv.). SPF 1859, s. 732. —
-HINDER. kyrkl. hinder som gör att ngn icke är berättigad att begå nattvarden. SFS 1894, nr 62, s. 21. —
-HJON. (†) om nattvardsgäst. 3 gångor om året offer på Altaret ½ öre S:mt hvar gång af hvart Nattvards-Hjon. Hülphers Norrl. 2: 19 (1775). FoFl. 1919, s. 148 (efter handl. fr. 1699). —
-KÄRL. kärl (kalk, paten, vinkanna, oblatask) som användes vid nattvardens utdelande. Lagerlöf Holg. 2: 276 (1907). —
-LÄSNING. (numera i sht i folkligt spr. l. i fråga om ä. förh.) konfirmationsundervisning; jfr läsa, v.3 1 e δ β’. SvTyHlex. (1851, 1872). De .. upprepade bönen Fader vår, den de hjälpligt lärt sig vid nattvardsläsningen. Strindberg Hafsb. 229 (1890). —
-MÄSSA, r. l. f. kyrkl. nattvardsgudstjänst; i sht om den liturgiska delen därav. Agardh BlSkr. 1: 223 (1854). —
-POLLETT. (förr) pollett som utgjorde legitimationstecken för nattvardsberättigade. Nattvardspolletter i stormaktstidens kyrka. Pleijel SvLutherd. 63 (1941, 1944; rubrik). —
-PSALM. psalm som har nattvarden till ämne o. i sht är avsedd att sjungas under nattvardsgång. Nya Nattvards-Psalmer. Ståhlberg (1784; broschyrtitel). —
-SKOLA, r. l. f. (numera föga br.) konfirmationsundervisning, nattvardsläsning; jfr skrift-skola. SvT 1852, nr 32, s. 2. JulbokGbg 1931, s. 92. —
(1?) -UGN. (förr) visst slags ugn. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. En järn ung, af de så kallade nattvardsungnarne. Därs. 1744. Därs. 1754. —
-UNGDOM~20, äv. ~02. ungdom som beredes till sin första nattvardsgång, konfirmander. Tegnér (WB) 8: 178 (1836). —
-YNGLING. (†) om manlig konfirmand. GotlLT 1852, nr 17, s. 4. Svarta Frackar passande för Nattvardsynglingar uthyras. Strindberg RödaR 99 (1879). PT 1902, nr 177 A, s. 3. —
-ÅLDER. (föga br.) den ålder i vilken ynglingar o. flickor bruka konfirmeras, konfirmationsålder. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 285 (1854). Ynglingarne på gymnasium, så många som voro i nattvardsåldern. Svedelius Lif 94 (1887).
Spalt N 194 band 18, 1946