Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MUDDER mud4er, n. (PH 9: 884 (1772) osv.), äv. r. l. m. l. f. (SvSaml. 3—6: 318 (1762), WoH (1904)); best. muddret resp. muddern ((†) muddert Hjärne DagDrabbn. 22 (i handl. fr. 1803)).
slam(jord) l. dy l. gyttja, i sht i flod- o. sjöbottnar; uppmuddrad bottenmassa; modd. König Mec. 133 (1752). (Vi kände) genom en lindrig stöt, att .. (fregatten) fastnat i muddret på ett grundt ställe. Andersson Verldsoms. 3: 212 (1854). Snön på gatorna (i Petersburg) var sönderbråkad till ett mudder. Tavaststjerna Inföd. 220 (1887). Muddret (från Hammarbyleden) skall tömmas i Saltsjön. SvD(A) 1925, nr 153, s. 8. — särsk. mer l. mindre bildl. De fjättrar, / Hvarmed det tunga Vettet / Dig fängsla vill i muddret, / Och oförmågans dy. Kellgren (SVS) 2: 190 (1783). KKD 5: IX (1909).
-AVGIFT~20 l. ~02. (förr) hamnavgift som användes för hamnens uppmuddring. Gynther Förf. 5: 676 (1858). SFS 1827, SärskBl. s. 110. —
-BOTTEN. (numera mindre br.) dybotten, gyttjebotten. CAEhrensvärd Brev 2: 33 (1795). Wilhelm Tall. 142 (1919). —
-BÅT. (mera tillf.) för transport av mudder; äv. om muddervärk; jfr -pråm. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Hammar (1936). —
-DJUP, n. (mindre br.) muddringsdjup. Största mudderdjupet (för muddervärket) är 8 m. SD(L) 1897, nr 310, s. 2. —
-ELEVATOR. anordning för att från mudderpråm uppfordra mudder till en viss höjd, varifrån det i en lutande ränna föres ut över en avstjälpningsplats på land. GHT 1895, nr 202 A, s. 2. —
-GRUND, r. l. m. [jfr t. muddergrund] botten bestående av mudder. Montan Segl. 26 (1787). Rosenius SvFågl. 4: 103 (1931). —
-KASSA. (förr) kassa av influtna hamnavgifter som användes för uppmuddring av hamnen. Herlitz Stadsförv. 1830 289 (1924; om förh. c. 1825). —
-KVARN. [jfr d. muddermølle] (†) muddervärk med grävskoporna fastgjorda på ett stort hjul. Wikforss 2: 163 (1804). Heinrich (1814). —
-MASKIN. (numera knappast br.) muddervärk. Palmstedt Res. 128 (1780). Han .. snarkade som en muddermaskin. Lundquist Jensen HimmH 88 (1907). —
-PRÅM. pråm med (enklare) muddervärk; numera vanl.: pråm för transport av uppmuddrad bottenmassa. Carlberg SthmArchitCont. B 3 b (1740). SvD(A) 1934, nr 249, s. 17. —
-SKOPA. skopformigt värktyg för upptagning av mudder för hand l. med maskin. Björkegren (1784; under drague). 3NF (1931). —
-VÄRK, n. (pråm l. fartyg med) maskin för upptagning av bottenmassa från bottnen i hav l. sjö l. vattendrag. Block Pest. 105 (1711). 2UB 9: 379 (1905). särsk. (tillf., skämts.) bildl. Min klocka, ett gammalt mudderverk förresten, visade 10,15. Stenfelt Skepp. 81 (1903). —
MUDDRA, v., se d. o. —
MUDDRIG, adj. (mudderig 1742. muddrig 1794 osv.) [jfr t. modderig, mod(e)rig] som består av l. innehåller l. är full av mudder, dyig, gyttjig, slammig; förr äv. om gata: moddig. VetAH 1742, s. 186 (om vatten). Gatorne (i Sthm) äro oändel. muddrige för fotgångare. Calonius Bref 23 (1794). Sjöar med muddrig botten. Lundequist Landtbr. 356 (1840). Östergren (1932).
Spalt M 1514 band 17, 1945