Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOT, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 15 b) -PANT. (†) pant för mottagen säkerhet l. pant, skyddspant. Wikforss 1: 627 (1804). Hagberg Shaksp. 11: 146 (1851; före duell). —
(I 11) -PART. om person som jämte ngn annan är part i ngt; oftast i fråga om det förhållandet att parterna uppträda som varandras motståndare (särsk. ss. kärande o. svarande i ett rättegångsmål); förr äv. allmännare: motståndare, fiende. Huar iach icke är honom (dvs. min nästa) godh, och hielper honom jntit, så är iach redho hans mootpart eller trätebrodher. OPetri 1Post. 139 b (1528). Forsius Fosz 363 (1621). Whisten .. böte ensam och vare, utom Spelets afgift til Motparterna, skyldig åtaga Bet. UnderrBostSp. 3 (1803). Var villig till snar förlikning med din motpart. Mat. 5: 25 (Bib. 1917). —
-PARTI.
1) (†) till I 11, koll.: motpart(er), motståndare (i spel o. d.). Düben Talism. 3: 25 (1817). Hagdahl Fråga 17 (1883).
2) till I 15 a β, om (politiskt) parti i förh. till ett annat parti som det bekämpar l. konkurrerar med, motståndarparti. Serenius Ooo 4 a (1734). Almquist VärldH 9: 336 (1934). —
(I 5, 15 a β) -POL. eg. om den ena av jordklotets poler i förh. till den andra; utom tillf. bl. bildl., för att beteckna ngt ss. diametral motsats till ngt annat. AB(L) 1895, nr 267, s. 4 (bildl.). Yppighet och slöseri med dess motpol skriande nöd. Grimberg VärldH 3: 401 (1928). —
(I 15 b) -PRESTATION. prestation som göres ss. ersättning för l. till gengäldande av ngt. Olivecrona LagbGift. 71 (1851). —
(I 15 a β) -PÅVE. (förr) hist. jfr mot-biskop, mot-konung. Lind 1: 790 (1749). Grimberg VärldH 6: 93 (1935). —
(I 13 d, 15 a β) -REFORMATION. kyrkohist. sammanfattande beteckning för de motåtgärder som den katolska kyrkan (på 1500- o. 1600-talen) vidtog mot reformationen; vanl. i sg. best., särsk. i uttr. den katolska motreformationen. Pallin NTidH 28 (1878). Almquist VärldH 5: 3 (1933). —
(I 15 a β) -REGERING. om den ena av två (l. flera) konkurrerande regeringar som samtidigt göra anspråk på att inneha den lagliga makten i ett land i förh. till den andra (de andra). 2NF 36: 473 (1924). —
(I 15 a β) -REPLIK. replik (i teaterpjäs o. d.) som svarar mot (utgör svaret på) en annan replik. 3SAH LIII. 2: 37 (1942). —
Avledn.: motrevolutionär, adj. äv. i substantivisk anv. Warburg Rydbg 1: 123 (1900). (Hon gick) till tjekan och angav honom som motrevolutionär. 14SovjBer. 101 (1929). —
(I 1) -RIDARE. (i vissa delar av Norrl., i sht förr) om personer som vid bröllop rida de långväga bröllopsgästerna till mötes för att föra dem till bröllopsgården. RedNordM 1928, s. 22. —
-RÄKNING.
1) till I 13 d, 15 a β: (förande l. uppgörande av) förteckning över poster som utgöra ngns motfordran hos ngn; särsk. dels om räkenskapskonto med dylik förteckning l. om räkning med ngn, som uppgöres med användande av dylikt konto, dels konkretare, om räkning (kravbrev) upptagande dylika poster. Ha moträkning med ngn. Saldera genom moträkning. Komma med en moträkning. Wikforss 1: 628 (1804). Den inhemska skulden blef .. något förminskad .. genom moträkningar med fordringsägarne. Malmström Hist. 5: 422 (1877). Böcker köptes (av Tegnér) hos .. Gleerup i Lund, ofta i moträkning mot försålda exemplar af Fritiofs saga. Tegnér Farf. 269 (1900).
2) till 15 a β: kontrollräkning; äv. om förande av räkenskaper till kontroll av annans räkenskapsföring. JernkA 1835, s. 211. Till kamrerargöromålen (vid nationalmuseet) .. hör (bl. a.): att hålla moträkning med riksbanken öfver där insatta och därifrån uttagna medel. SFS 1912, s. 1084. —
-RÖRELSE.
1) (numera bl. tillf.) till I 1: rörelse i riktning mot ngn l. ngt (stundom med tanke på fientligt syfte). Hazelius Förel. 288 (1839).
a) mus. förhållandet att av två samtidigt utförda stämmor fortskrida i motsatt riktning. Bauck 1Musikl. 1: 108 (1864). Norlind AMusH 192 (1920).
b) bildl. För den händelse, att skilsmässor framdeles blifva vanligare, .. kan .. minskningen uti omgiften upphöra … Men ännu uppväger icke denna motrörelse på långt när den .. fortgående minskningen. Fahlbeck Ad. 2: 135 (1902).
3) mil. till I 13 d, om militär försvarsrörelse; äv. mer l. mindre bildl. KrigVAH 1889, s. 133. I kärlekens krigföring måste jag omigen och omigen göra motrörelser mot fiendens anfall. Billing Betr. 497 (1907).
4) till I 15 a β: rörelse uppkommen som reaktion l. opposition mot annan rörelse o. d., reaktion. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 493. Symbolismen brukar ofta framställas som en motrörelse till naturalismen. NoK 91: 130 (1931).
5) (mera tillf.) till I 15 a β: psykisk l. fysisk reaktion. Rein Psyk. 1: 215 (1876). NoK 9: 20 (1922). —
(I 13 a) -SAGA. (†) motsägelse; särsk. i uttr. utan motsago, utan gensägelse. Linc. S 5 b (1640). SvMerc. 3: 174 (1757). —
(I 5, 15 a β) -SAPP. (i sht om ä. förh.) mil. sapp (löpgrav) uppgjord i försvarssyfte. Hazelius Bef. 352 (1836). 2NF 24: 780 (1916). —
(I 15 a β) -SATS, sbst.1
1) sats som utgör inversionen av en annan sats, inverterad sats; sats uppställd mot en annan sats, antites. Schultze Ordb. 3949 (c. 1755). Så väl satts som motsatts försvarades med största ifver. 2VittAH 10: 181 (1811, 1816). särsk.
a) (†) motpåstående, motskäl l. dyl. Med höfliga mot-satser, har jag .. (dem) bemött. Strålenhielm Ymp. a 8 a (1751).
b) (†) i fråga om diskussionen av ett praktiskt problem, övergående i bet.: motförslag, redogörelse för motskäl o. d. Sahlstedt CritSaml. 385 (1764). Efter många öfverlägningar, förslag och motsatser, blef änteligen emellan bägge parterna beslutit, at (osv.). Ekelund Fielding 443 (1765). Schulzenheim ÅmVetA 1773, s. 32.
Spalt M 1467 band 17, 1945