Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MJUNA mjɯ3na2, r. l. f.; best. -an; pl. (om olika slag av mjuna) -or.
(i Norrl.; jfr slutet) mylla l. lera blandad med stoftfin sand, sandblandad o. mjölig jord, mjäla, ”mjöla”. Hülphers Norrl. 4: 277 (1779). Mjuna på lerbotten anses såsom den bästa åkerjorden. Höjer Sv. 3: 103 (1882). LAHT 1903, s. 250. — jfr LER-MJUNA. — särsk. (numera knappast br.) geol. o. lant. (av A. Atterberg föreslagen) benämning på mineraljord med kornstorleken övervägande 0,02—0,002 mm, mjäla, stoftsand, mineralslam, lättlera. LAHT 1903, s. 232. SFS 1927, s. 1002. jfr AJanzén i ANF 58: 18 ff. (1944). jfr SAND-MJUNA.
Spalt M 1146 band 17, 1945