Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MITTEL mit4el, adj. o. sbst.; ss. sbst. r. l. m. ((†) n. VetAH 1763, s. 96); best. -n (Bergman Jordkl. 2: 113 (1774) osv.) ((†) -en VLBibl. Bouppt. 1805; -tlen Bergv. 3: 704 (1788), Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 177 (1853); ss. n. -tlet VetAH 1763, s. 96); pl. -tlar (VetAH 1784, s. 98, Rig 1934, s. 85) ((†) -tler Bergman Jordkl. 1: 256 (1773)).
Ordformer
(förr äv. skrivet midtel)
Etymologi
[jfr d. mittel; av t. mittel, adj. o. sbst., etymol. samma ord som MEDEL, adj. o. sbst.]
I. adj.
1) boktr. ss. självständigt ord; i sådana uttr. som mittel antikva, fraktura, kursiv, antikva osv. i storlek mellan cicero o. tertia; äv. uppfattade l. använda ss. ssgr; jfr II 4. Mittel Cursiw .. Mittel Antiqua. Rudbeckius MemPubl. 23 a (1635). Mittel Fractwr. Därs. ASScF VIII. 2: 214 (1756).
2) [möjl. delvis utgående från II] ss. förled i ssgr: mitt-, mellerst.
II. sbst.
1) mitt(parti), centrum; utom ss. byggn. (se slutet) numera bl. (i södra Sv., bygdemålsfärgat) i uttr. i l. på mitteln. VetAH 1763, s. 96. 1. par Knäspännen med pärlor och Cordon i mittelen. VLBibl. Bouppt. 1805. Ett stort torg, planteradt med träd, och en .. brunn i mitteln. HTSkån. 4: 75 (1817). Scholander 2: 125 (1866). — särsk. (numera mindre br.) byggn. i fråga om byggnadsparti l. byggnadsdel. Den ena stockradens skarfningar .. skola til jemkad styrka inträffa på andra stockradens midtlar (osv.). KrigVAH 1817, s. 97 (i fråga om bygge av brygga). Rig 1934, s. 85.
2) (†) bärgv. bärgartsmassa som ligger emellan två bärgartsgångar o. dyl. l. som är inbäddad (bildar en körtel) i en bärgartsgång. Bergman Jordkl. 1: 256 (1773). På andra ställen (i Rättvik o. omnejd) är flötsen fördelad i flikar som inrymma mittlar och högre sträckningar af andra bergarter. VetAH 1804, s. 147. — jfr BÄRG-MITTEL.
3) (†) mil. center. Midtelns förtrupp bestod af 4 brigader fotfolk. 2VittAH 17: 380 (1839, 1846). KrigVAH 1850, s. 105.
4) boktr. motsv. I 1, eg.: den i avs. på storlek mellersta av de olika boktrycksstilarna; boktrycksstil i storlek mellan cicero o. tertia. ConsAcAboP 2: 16 (1654). Täubel Boktr. 1: 172 (1823). Elge BoktrK 12 (1915). — jfr DUBBEL-, HALV-MITTEL.
Ssgr (i allm. till I 2): MITTEL-ANTIKVA, se mittel I 1.
-BAND. särsk. byggn. mittelbandslist (se nedan). SvFmT 9: 57 (1894).
Ssg: mittelband(s)-list. (-band- 18591917. -bands- 1871 osv.) byggn. list som kröner en bröstpanel l. är uppsatt på väggen i samma höjd som en dylik bekröningslist, bröstlist. Rothstein Byggn. 508 (1859).
-BENA, r. l. f. (föga br.) mittbena. Andersson Verldsoms. 3: 267 (1854). Hansson FöreG 52 (1901).
-BENAD, p. adj. (föga br.) mittbenad. Berger Ysaïl 238 (1905).
-BYGGNAD. mittbyggnad. Höjer Sv. 1: 31 (1873).
-FRAKTUR, se mittel I 1.
-FÅRA, r. l. f. mittfåra. (Ryggmärgen) visar såväl framtill som baktill en långsgående midtelfåra. Thorell Zool. 1: 149 (1860). Blott änderna fortforo att simma omkring i flodens midtelfåra. Lindqvist Mamin Ural 97 (1904).
-FÖNSTER. mittfönster. Böttiger Drottnh. 51 (1889).
-GÅNG; pl. -ar. mittgång. Kræmer Orient. 182 (1866). Kyrkans midtelgång. Forssman Aftonl. 10: 142 (1902).
-HÖJD. (i bibeln) i uttr. jordens mittelhöjd, om Jerusalem ss. jordens centrum, kring vilket alla folk o. länder ansågos vara grupperade. Hes. 38: 12 (öv. 1904).
-KURSIV, se mittel I 1.
-KÖLSVIN~02 l. ~20. skeppsb. motsatt: sidokölsvin. Engström Skeppsb. 31 (1889).
-LINJE. mittlinje. Thomson Insect. 49 (1862). NoK 84: 72 (1927).
-MORÄN. (numera föga br.) geol. mittmorän. Lindström Lyell 261 (1859). Ymer 1919, s. 262.
-PARTI. mittparti. Estlander KonstH 158 (1867).
-PELARE. mittpelare. Stål Byggn. 1: 349 (1834).
-PLAN, n. mittplan. Thorell Zool. 2: 27 (1861). PT 1907, nr 109 A, s. 3.
-PLUTON. mil. mellersta plutonen i ett kompani. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 26 (1880).
-SKEPP. byggn. mittskepp. Rydberg Ath. 172 (1859). Carlsson KNilsson 178 (1921).
-STEG. boktr. om de steg som i ett 16-sidigt ark motsvara yttermarginalen. Björkegren 424 (1784). Elge BoktrK 68 (1915).
-TOFT. toft i mitten av en båt. Lange Luba 32 (1889).

 

Spalt M 1132 band 17, 1944

Webbansvarig