| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MISTE mis3te2, adv.
1) felaktigt, orätt, oriktigt, fel, ”galet”; miss-. Han såg miste. Lind (1749; under mistom). Han gissade miste. Weste (1807). Hon trodde mig om gott och trodde miste; / det kom en tid — då trodde hon ej mer. Fröding ESkr. 1: 66 (1890). Om han räknat miste med något, .. så (osv.). Berg Sjöf. 90 (1910). — särsk.
a) i fråga om riktning, i uttr. angivande att ngn l. ngt rör sig åt ett håll som icke avsetts l. i felaktig riktning l. att ngt sättes i rörelse l. ngn gör en rörelse åt oriktigt l. icke avsett håll. Svart Gensw. F 8 a (1558). Dens. G1 34 (1561; om pilar). Han steg mist. ConsAcAboP 3: 207 (1667). (De) åkte miste och kommo till Ingrids stuga. Rydberg Frib. 123 (1857). (De) trodde .. att de gått miste. SöndN 1862, nr 39, s. 1. Topelius Vint. III. 2: 154 (1897). särsk.
α) (†) i uttr. gå, rida o. d. miste ngt l. om ngt (t. ex. vägen), så att man tar fel på ngt, icke kommer på den rätta vägen osv. (Då) red han miste wegen och råchte en annor wäg. VRP 1644, s. 28. Han (råkade) .. rida miste om broen och komma i åen. SvMerc. 6: 148 (1760).
β) i sådana uttr. som slå, hugga, skjuta, äv. gripa miste, utan att träffa l. nå det avsedda målet; förr äv. slå osv. miste ngt l. om ngt (jfr α). En godh krijgsmanz (pilar), then intet misto skiwter. Jer. 50: 9 (Bib. 1541). (Han) slogh mist om hono[m] och råkade een annan. UppsDP 5/11 1595. Skiuta Diuren miste. Brobergen 17 (1690, 1708). Gripa miste. Weste (1807).
b) bildl., i uttr. taga miste, taga fel (se FEL II d), misstaga sig; äv.: missräkna sig; särsk. i uttr. taga miste om ngn l. ngt, förväxla ngn l. ngt, taga miste på ngn l. ngt, taga fel på ngn l. ngt. Spegel (1712). Då lydde alla när det ljöd: ”gevär i hand, reträtt!” / Sven Dufva blott tog miste han och fällde bajonett. Runeberg 2: 54 (1846). Ta miste på sina egna och sin grannes fickor. NordT 1896, s. 625. Taga miste om vägen. Auerbach (1911).
2) i vissa uttr. angivande att ngn icke får det han hoppats l. väntat l. bort få.
a) i uttr. gå miste om, förr äv. av ngt, förr äv. gå miste ngt, mista (ngt som man hoppats få osv.); förr äv. enbart gå miste, icke få det man väntat; bli lottlös. Doch ginge the heller icke miste vpå then annen siden, vtan bleffue en hel hop slagne. G1R 14: 250 (1542; ironiskt). Han går icke miste om säthe och huile, som på steen sitter. SvOrds. A 8 b (1604). Tu snart titt välde miste går. TRudeen Vitt. 186 (c. 1700). Uptäkter och nya Sammanhang, af hvilka jag är misslynt at gå miste. CAEhrensvärd (SVS) 1: 254 (1786). Laurén gick miste (dvs. fick icke det sökta pastoratet), ehuru han hade beredningen för sig. HH XXV. 2: 71 (1809). Schück VittA 4: 10 (1935). särsk. (†) i uttr. gå miste om att göra ngt, övergående i bet.: förfela att göra ngt. Almqvist Monogr. 361 (1839, 1845).
b) (numera föga br.) i uttr. fara miste om, förr äv. vid ngt, löpa miste om ngt, förr äv. löpa miste ngt, = a; förr äv. enbart löpa miste, bli lottlös. (De inbjudna) foro .. misto widh thenna Natwarden. LPetri 2Post. 148 a (1555). The hade icke alla lupet mista som ther vppå (dvs. på slottet) wore, the wore wehll halffparten om halsen, och en stoor part wore lemelöösa. Svart G1 91 (1561; ironiskt). På dedt man icke löper miste om dee 800 skippundh (koppar som man fått invisning på). RP 6: 611 (1636). Weste 1: 1758 (1807). Den aldrig halfören spar / Han miste om dalern far. Granlund Ordspr. (c. 1880). Schulthess 912 (1885).
c) (†) i uttr. ngt går miste för ngn l. ngt går ngn miste, ngt går förlorat för ngn. Om Studiosi komma op k. 6 och läses till k. 7, då skulle 1/2 tima gåå mist för studenter. ConsAcAboP 3: 109 (1666). PH 11: 531 (1778).
d) (†) i uttr. ngt slår miste, ngt slår fel (se FEL II c β); äv. med indirekt obj. Kolmodin Dufv. 185 (1734). Den .. theologiska vetenskapens idkare .. böra .. vara angelägna att .. ofördröjligen tillkämpa sig den seger, som icke kan slå dem miste. SKN 1842, s. 258.
B: (1 a β) MISTE-SKJUTERI. förhållande(t) att skjuta bom. Ekeblad Bref 1: 201 (1652; rättat efter hskr.).
Spalt M 1120 band 17, 1944