Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MENINGIT men1iŋgi4t l. me1-, r. l. f.; best. -en. Anm. I fackspr. användes äv. den nylat. formen meningitis. Andersson (1845, 1857). Hygiea 1864, s. 348.
med. inflammation i hjärnhinnorna (o. i ryggmärgshinnorna); hjärnhinneinflammation. Hygiea 1861, s. 542. Epidemisk meningit. Petrén EpidSj. 15 (1926). — jfr CEREBROSPINAL-MENINGIT.
Spalt M 793 band 17, 1944