Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MEDULLAR med1ula4r l. me1d-, l. -ɯl-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. medullar; av senlat. medullaris, till lat. medulla, märg, sannol. besläktat med medius (se MEDIUM). — Jfr MEDULLÄR]
(i fackspr.) medullär; företrädesvis i ssgr. Tholander Ordl. (c. 1875). WoJ (1891).
Ssgr (i fackspr.): MEDULLAR-FÅRA, r. l. f. anat. = -ränna. 2NF 31: 1307 (1921).
-LAGER, n. bot. lager av märg (i växt). BotN 1892, s. 128.
-PLATTA, r. l. f. [jfr t. medullarplatte] jfr -ränna. Broman Männ. 1: 109 (1925).
-RÄNNA, r. l. f. [jfr t. medullarrinne] anat. i förtjockningen av nervcellepitelet på ryggsidan av ett embryo (medullarplattan) bildad längsgående fåra som under fosterutvecklingen fördjupas o. omgives av upphöjda kanter (medullarvallarna), vilka så småningom växa samman o. därvid bilda ett slutet rör (medullarröret), varur ryggmärg o. hjärna utvecklas. VerdS 88—89: 51 (1900).
-RÖR. [jfr t. medullarrohr] anat. jfr -ränna. VerdS 167: 22 (1909).
-VALL, r. l. m. anat. jfr -ränna. 3NF 7: 861 (1927).

 

Spalt M 685 band 17, 1943

Webbansvarig