Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEDLARE me3dlare2, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
1) till MEDLA 2; särsk.: person l. kommission l. stat l. institution o. d. som medlar l. utjämnar motsatsförhållandet mellan tvistande l. krigförande parter o. d.; äv. (numera mindre br.; se dock slutet): förespråkare, talesman. At man brukar Midlare och Patroner, när man Konungar och Förstar besökia wil. Falck Und. 193 b (1558). Efter som den, som är Medlare, plägar ock gemenligen, sedan freden är sluten, blifwa ansedder och sökter at wara desz Garant. HC11H 7: 61 (1697). Det blifver ofta en medlares lott att drabbas af begge parternas ogunst. 2SAH 51: 133 (1875). För den stora allmänheten är Elmquist mest bekant såsom medlare i sociala tvister. NDA(A) 1933, nr 227, s. 1. — särsk. (i religiöst spr., fullt br.) om Kristus (i sht förr äv. om helgon o. d.) ss. människornas förespråkare inför Gud. En gudh är, och en midlare emellan gudh och menniskior, som är then menniskian Christus Iesus. 1Tim. 2: 5 (NT 1526). Om the helghe mæn ære wår fförswarere, patronor medlere eller fördagtingare In för gwdh. G1R 3: 332 (1526). NPs. 1921, 521: 2.
3) (†) till MEDLA 4: person som går en medelväg l. pändlar mellan ngt o. ngt annat. (Han var) en icke olycklig partigängare emellan ondt och godt, en insigtsfull medlare emellan dygd och last. Kullberg Portf. 65 (1842).
a) bildl. Konstens högsta och egentliga lif är ett medlarekall; den skall förena himmelen och jorden, urbilden och verkligheten. Bremer Pres. 24 (1834).
b) (i religiöst spr.) till 1 slutet. Hagberg Pred. 3: 3 (1817). Jesu anträde till sitt Medlare-kall. Ps. 1819, s. 54 (rubrik). —
-STÄLLNING. särsk. (i religiöst spr.) till 1 slutet. Wikner Tank. 193 (1872). Den medlareställning, som det var .. (Jesus’) uppgift att intaga. Göransson UndersRel. II. 2: 59 (1906). —
-VÄRV. Fryxell Ber. 7: 125 (1838). Åt Sverige hade man .. anförtrott medlarvärfvet vid den stora fredskongressen i Rijswijk. Hjärne K12 34 (1902). särsk. (i religiöst spr.) till 1 slutet. Efter fullbordadt medlarevärf, var (Kristus) färdig att återgå till sin himmelske Fader. Hagberg Pred. 3: 4 (1817). —
-ÄMBETE. (†) medlarkall; medlarvärv. Det kommer (icke) öfverens med ett medlare embete, som Republiquen (Polen) vill sig påtaga, at föreskrifva den ena parten vilkoren. Nordberg C12 1: 343 (1740). Franzén har åtagit sig ett slags medlareembete (mellan Järta o. Tegnér). Tegnér (WB) 4: 490 (1824). särsk. till 1 slutet. Christi .. Midlareembete. PErici Musæus 1: 40 a (1582). Schroderus Os. III. 2: 284 (1635). Alnander Sal. 55 (1771).
1) till 1: kvinnlig medlare, medlerska. Holmberg 2: 103 (1795). (Maria av Pfalz) liknade i dygder Catarina Jagellonica, och var, såsom hon, en medlarinna mellan stridande bröder. Geijer SvFolkH 2: 273 (1834). särsk. (i religiöst spr., mera tillf.) motsv. medlare 1 slutet; särsk. om jungfru Maria. PErici Musæus 1: 134 a (1582). NF 4: 776 (1881).
2) till 2: kvinna som förmedlar ngt, är mellanhand i ngt. (Riddaren) bortgifter vapendragaren med en af prinsessans tärnor, otvifvelaktigt den som var medlarinna i hans kärlekshandel. Lidforss DQ 1: 226 (1889). jfr freds-medlarinna. —
MEDLARSKAP, äv. MEDLARESKAP, n. (medlar- 1893 osv. medlare- 1845—1906) till 1: förhållande(t) att vara medlare; medlarkall. Högberg Baggböl. 1: 217 (1911). (År 1720) hade Sverige och Danmark slutit fred under Englands intresserade medlarskap. Almquist VärldH 6: 116 (1929). särsk. (i religiöst spr.) motsv. medlare 1 slutet. Geijer I. 1: 271 (1845). Wikner Tank. 81 (1872). —
MEDLERSKA, f. (med- 1734 osv. mid- 1635) till 1: kvinnlig medlare; äv.: kvinnlig förespråkare. Serenius (1734; under mediatrix). Lidforss DQ 1: 110 (1888). särsk. (i religiöst spr., mera tillf.) motsv. medlare 1 slutet. Bernhardus kallar Mariam wår Frw, Midlerska och Företrädherska. Schroderus Os. 2: 688 (1635). Valerius 1: 26 (1806).
Spalt M 670 band 17, 1943