Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MAXILLAR- mak1sila3r~, ngn gg MAXILLÄR- 3r~ l. 3r~.
Ordformer
(-ar- 1832 (: maxillarpalpernas) osv. -är- 1891 (: maxillärtand))
Etymologi
[ssgsform av ett adj. motsv. t. maxillar, eng. maxillary, fr. maxillaire; av lat. maxillaris, till maxilla (se MAXILL)]
ss. förled i ssgr.
Ssgr: (jfr maxill 2) MAXILLAR-APPARAT. zool. överkäke hos benfiskarna. Lilljeborg Fisk. 1: 17 (1881; hos gösen).
(jfr maxill 2) -BEN. zool. överkäksben. Nilsson Fauna 1: 634 (1847).
(jfr maxill 3) -BORST. entomol. borst på maxillerna hos vissa insekter. Boheman ÅrsbVetA 1853—54, s. 3.
(jfr maxill 3) -LOB. entomol. om vardera av de båda lober varav insekternas underkäke består. Boheman ÅrsbVetA 1853—54, s. 63.
(jfr maxill 3) -PALP. entomol. munspröt (palp) på maxillerna hos vissa insekter. Fries ÅrsbVetA 1832, s. 104.
(jfr maxill 2) -TAND. (maxillär-) zool. tand i överkäken hos fiskar av gruppen rundmunnar. Lilljeborg Fisk. 3: 692 (1891).

 

Spalt M 521 band 17, 1943

Webbansvarig