Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARTINGAL mar1täŋga4l, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ale)
Etymologi
[jfr t. martingal, eng. martingale; av fr. martingale, av omstritt urspr.]
ridk. ett slags hjälptygel som användes (företrädesvis vid hinder- o. löpningsridning) för att ge hästens huvudställning ökad stadga. Platen HlednRytt. 9 (1856). SvUppslB (1934).

 

Spalt M 377 band 17, 1943

Webbansvarig