Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MANTEAU l. MANTO, r. l. m.; best. -n; pl. -er; äv. MANTON, r. l. m.
(†) löst sittande, långt o. vidt (finare) klädesplagg för damer. Stolts Malfred tog på sig en gyllende mantod, / Och rödaste guldet på golfvet det stod. SvForns. 2: 153. 1 .. Manto af Brunt Sars. BoupptSthm 1685, s. 147 a (1684). 1Saml. 3: 347 (1773; om förh. på 1660-talet). — jfr SIDEN-MANTEAU.
Spalt M 272 band 16, 1942