Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MADJAR madja4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrivet magyar. madj- 1820 (: Madjariska, adj. pl.) osv. madsch- 1823—1913. magy- 1823 osv. maij- 1842)
Etymologi
[av ung. magyar]
manlig individ tillhörande ett folk av finsk-ugrisk stam som utgör huvudbefolkningen i Ungern, ungrare; i pl. om medlemmar av detta folk utan hänsyn till kön. ConvLex. 2: 484 (1823). Retzius EthnolSkr. 17 (1842). Grimberg VärldH 7: 199 (1936).
Avledn.: MADJARISERA, v., -ing. giva ungersk prägel åt (ngn l. ngt), ombilda efter ungerskt mönster. Frey 1849, s. 326. Det är .. czeckerna, som .. uppmuntra de slaviska elementen i Ungern till motstånd mot magyariseringen från Budapest. AB(L) 1895, nr 293, s. 2. —
MADJARISK, adj. som har avseende på l. tillhör ungrarna l. deras språk o. d. Stiernstolpe Ballenstedt 3: 46 (1820). Den .. madjariska litteraturen. SvD(A) 1932, nr 177, s. 5. jfr äkt-madjarisk.
Avledn.: madjariska, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) ungersk kvinna. Auerbach (1911).
2) ungrarnas språk, ungerska språket. WoJ (1891). —
MADJARISM, r. l. m. (tillf.) om den ungerska nationalismen. Frey 1849, s. 349.

 

Spalt M 11 band 16, 1942

Webbansvarig