Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄRS mær4s, r. l. m., äv. (numera bl. ngn gg i bet. 3) n. (G1R 10: 130 (1535), GHT 1905, nr 221 B, s. 4); best. -en, ss. n. -et (G1R 10: 130 (1535)); pl. -ar (OPetri Kr. 191 (c. 1540: mersana, best.) osv.), äv. (numera bl. tillf.) -er (KlädkamRSthm 1555, s. 207 a, Högberg Storf. 127 (1915)), ss. n. = (ArkliR 1562, avd. 12, GHT 1905, nr 221 B, s. 4); förr äv. (i bet. 1 alltid) MÄRSA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(ma- c. 1580—1807. me- 1535—1861. mä- 1562 osv. -rs (-rsz o. d.) 1535 osv. -rtz (-rttzs o. d.) 1566 (: mertze lentze Seckier), c. 1580—1685. märs (ma-, me- osv.) 1535 osv. märsa (ma-, me- osv.) 1543—1732)
Etymologi
[fsv. märs, märs; jfr sv. dial. märsa, nätpåse, kasse att bära ull l. fisk i (Uppl.), nätpåse för hö (Finl.), mjässa, klövkorg, visst mått för hö (Dalarna), märs, m., korg, fiskkasse (Estland), ä. d. mers (d. mærs), korg, märs, nor. mers, fiskhåv, märs; i bet. 1 inhemskt, i bet. 2 av de motsv. mnt. mers(e), mars(e), resp. mnl. merse, holl. mars, korg, märs; trol. besläktat med MJÄRDE (jfr Hesselman MarLångh. 100 (1932, 1935), Dens. OmljudBrytn. 59 (1945)). — Jfr MARSKALK, sbst.2]
1) (†) korg l. kasse (att bära fisk o. d. i). Schroderus Dict. 9 (c. 1635). (Lat.) Reticulum. (sv.) Kassa, Märsa. (t.) der Fischsack. Dens. Lex. 60 (1637).
2) sjöt. urspr. o. eg. om en (om en korg påminnande) plattform med bröstvärn i övre delen av en fartygsmast, mastkorg; i fråga om senare förh. dels om ett av plankor o. ribbor byggt plan i horisontalt läge kring toppen av en undermast (vilande på mastens lång- o. tvärsalningar) med ändamål att utgöra fäste för o. ge spridning åt stängvanten, dels (i fråga om moderna förh.) om på krigsfartygs militärmast placerat, vanl. täckt rum avsett för artillerieldens ledning, utkikstjänst o. d. G1R 10: 130 (1535). Et merse skip m(ed) 2 märsz. ArkliR 1562, avd. 12. (Belisarius) förordnade .. en hoop Skytter vp i Märserne. Schroderus JMCr. 312 (1620). Den ena (ön), hvilken man såg från Märssen, blef kallad Durours Ö. Fréville Söderh. 2: 323 (1776). VFl. 1920, s. 65. Hägg Segel 16 (1935; om mastkorg; i fråga om medeltida förh.). — jfr FOCK-, FÖR-, KRYSS-, STOR-, STRIDS-MÄRS m. fl.
3) [eg. ellips av MÄRS-SEGEL] (numera bl. vard.) sjöt. märssegel; äv. i uttr. övre, undre märs, övre resp. undre märssegel. HSH 12: 263 (c. 1580). Strax bockta Marszan sig; och Fockan giordes stinn. Dahlstierna (SVS) 109 (1698). Tå vinden vidrigt spelar, / Han (dvs. sjömannen) stryker marssan ned. Kolmodin QvSp. 1: 458 (1732). GHT 1905, nr 221 B, s. 4 (: undre).
Ssgr (i allm. till 2; vanl. i fråga om råtacklade segelfartyg; sjöt.): A (Anm. I -bolin, -brass, -fall, -gigtåg, -revtalja, -skot, -topplänta är i fackspr. formen märse- vanligare än märs-.): MÄRS-BALJA, r. l. f. (†) märsfallskorg. Holmberg (1795; under baille). Dalin FrSvLex. (1842; under baille). —
-BAND. (†) = -rand. Jungberg (1873). —
-BESTYCKNING. sjömil. bestyckning av märs på (moderna) krigsfartyg. KatalFlottUtst. 1897, Bih. s. 51. —
-BLYSA, r. l. f. (märs- 1796—1856. märse- 1756) (†) lanterna i märsen. PH 6: 4191 (1756). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
(3) -BOLIN, förr äv. -BOGLINA. (märs- 1840 osv. märse- 1543 osv.) bolin på märssegel. SkeppsgR 1543. VFl. 1926, s. 39. —
(3) -BRASS. (märs- 1698 osv. märse- 1881 osv.) brass till märssegel. Rosenfeldt Tourville 19 (1698). VFl. 1926, s. 52. —
-DREJREP~02, äv. ~20. (märs- 1836 osv. märse- 1845—1872) drejrep vari en märsrå hänger. Platen Glascock 1: 240 (1836). —
(3) -FALL. (märs- 1803 osv. märse- 1543 osv.) tåg l. talja varmed märsrån med sitt segel hissas l. nedfiras. SkeppsgR 1543. VFl. 1926, s. 52. särsk. [leken liknas vid sista uppsträckandet av märsfall] oeg., i uttr. sträcka märsefall, om en lek där deltagarna stå uppställda bakom varandra o. fatta den närmast framförstående om livet (under det den främste slår armarna om ett lämpligt föremål, t. ex. en pollare), varefter (de bakre) deltagarna (på ett givet tecken) börja dra bakåt o. fortsätta därmed, till dess ngn av deltagarna släpper sitt grepp. Wrangel SvFlBok 359 (1898).
Ssgr: märs(e)fall(s)-block. block genom vilket ett märsfall går. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 74 (1796).
-korg. bur l. korg (av träspjälor) vari märsfall uppskjutes för att alltid vara klart att löpa. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
-FYR. (†) lanterna i märsen på chefsfartyget i en flottavdelning, vilken hölls tänd nattetid för att utvisa befälhavarens plats i eskadern. SjöreglÖrlFl. 1785, 3: 28. —
-GAST. gast med uppgift att tjänstgöra vid lossgöring, beslagning o. skötsel i övrigt av ett märssegel samt vid arbete o. manöver berörande den ”topp” till vilken ifrågavarande segel hör. PH 14: 215 (1788). —
-GATT. (mindre br.) björnhål, märsruta. Dalin FrSvLex. (1843; under trou). WoJ (1891). —
(3) -GIGTÅG~02, äv. ~20. (märs- 1698 osv. märse- 1698 osv.) gigtåg på ett märssegel. Rosenfeldt Tourville 15 (1698). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-HAKE. (märs- 1839 osv. märse- 1558—1916) (förr) ett slags mindre kanon placerad i mastkorgen på örlogsseglare. ArkliR 1558, avd. 3. Wrangel SvFlBok 122 (1898). —
-JUNGFRU, r. l. f. jungfru (se d. o. 8 e) som är fäst i märsen. Frick o. Trolle 59 (1872). —
-KARL. (märs- c. 1580 (: Markarlar fel för Marskarlar)—c. 1585. märse- c. 1585) [y. fsv. märsakarl (PMånsson 172)] (†) = -gast. HSH 12: 268 (c. 1580); jfr HH 20: 173 (c. 1585). —
-KLÄDE. (märs- 1788 osv. märsa- 1544. märse- 1544) [fsv. märsaklädhe (SthmTb. 1: 382 (1482))] (förr) stycke av visst slags tyg varmed (det inre av) ett örlogsfartygs märs (mastkorg) bekläddes. Skeppsinvent. 1544. Röding SD 59 (1798). —
-KORG. (förr) på seglande örlogsfartyg: mastkorg. Luth Astr. 29 (1584). Strindberg NSvÖ 2: 26 (1906). —
-KORPRAL. korpral som för befälet över visst antal märsgastar. Platen Glascock 1: 70 (1836). —
-KREJARE. (märs- c. 1585 osv. märse- 1556—1935) (förr) krejare (se krejare, sbst.1) med märs(ar). G1R 26: 416 (1556). Hägg Segel 18 (1935). —
-KRÄMARE. (märs- 1698—1785. märse- 1580. märso- 1577) [sannol. ombildning av t. marsklimmer, eg. ”märsklättrare”] (†) märskorpral. KlädkamRSthm 1577 C, s. 56 a. SjöreglÖrlFl. 1785, § 359. —
-LANTERNA. (förr) = -fyr. Röding 2: 156 (1796). —
-LÄNSA, r. l. f. (märs- c. 1695 osv. märse- 1566 (: mertze lentze Seckier)) (förr) kort spjut avsett att kastas från märsen (mastkorgen) på örlogsskepp; jfr märse-lans. Grundell AnlArtill. 1: 21 (c. 1695).
Ssg (†): märsläns-säck. koger vari märslänsor förvarades o. vari de hissades upp till märsarna. ArkliR 1566, avd. 8. —
-MAKARE. (märs- 1670—1684. märse- 1541—1592) (†) person som (yrkesmässigt) byggde märsar. SkeppsgR 1541. BoupptSthm 19/11 1684. —
-MAKERI. (†) (varvsvärkstad för) byggande av märsar. VDAkt. 1785, nr 132. —
(3) -NOCKGÅRDING~020. (märs- 1917 osv. märse- 1872) om de nockgårdingar som äro fastgjorda i stående liken på ett märssegel. Frick o. Trolle 65 (1872). —
-NÄT. nät omkring märsen (avsett att hindra att ngn l. ngt faller ned därifrån). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
-PUTTING. (märs- 1857 osv. märse- 1756) putting mellan märsranden o. puttingsringen. PH 6: 4191 (1756). —
-RACK. om den läder- l. träklädda ring (”rack”) som är fäst vid märsråns mitt o. går runt märsstången. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 164 (1796). —
-RAND. (märs- 1796 osv. märse- 1765) om den främre, rundade kanten av märsen; äv. om den järnskena som omger (främre delen av) märsens kant. Dalman 58 (1765). —
(3) -REVTALJA~020. (märs- 1840 osv. märse- 1881 osv.) revtalja huggen i stående liket på ett märssegel. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-RUTA, r. l. f. björnhål. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 29 (1796). —
(3) -RÅ, r. l. m. (märs- 1698 osv. märse- 1698—1798) rå till märssegel; andra (resp. på fartyg med dubbla märssegel: andra o. tredje) rån nedifrån räknat. Rosenfeldt Tourville 97 (1698). Nilsson Skeppsb. 183 (1932).
Ssgr: märsrå-brass. märsbrass. Platen Glascock 1: 272 (1836).
-nock. om vardera av de båda ändarna av en märsrå. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 244 (1796).
-spira, r. l. f. ledsegelsspira på märsrå. Frick o. Trolle 164 (1872). —
-RÄCKE. räcke längs märsens raka (bakre) kant, avsett att hindra manskapet att falla ned. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
-SEGEL. (märs- 1579 osv. märsa- 1545. märse- 1544—1794) råsegel fäst på märsstången. Dubbla märssegel, om två på samma märsstång anbragta segel, varav det ena (undre märsseglet) sitter under det andra (övre märsseglet). SkeppsgR 1544. Konow (1887: dubbla). Undre märsseglen äro snart satta. GHT 1905, nr 197 B, s. 3.
Ssgr: märssegels-bris. bris av sådan styrka att märsseglen kunna föras. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-fall. märsfall. VFl. 1924, s. 70.
-kuling. jfr märssegels-bris. SDS 1898, nr 262, s. 3.
-kultje. jfr märssegels-bris. Revad, enkelrevad, bottenrevad o. d. märssegelskultje, om kultje av sådan styrka att märsseglen böra vara revade resp. bottenrevade osv. KKD 10: 185 (1711). Det blåste en bottenrefvad märssegelskultje. Trolle Sjöoff. 1: 169 (1869).
-skonare, r. l. m. märssegelsskonert. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-skonert. skonert med märssegel på främre masten; brigantin (se d. o. 2); motsatt: slättoppad skonert. Engström Skeppsb. 7 (1889).
-sköt, n. (†) märsskot. Rosenfeldt Tourville 19 (1698).
-talja, r. l. f. Frick o. Trolle 193 (1872). —
-SKEPP. (märs- c. 1580—1905. märsa- 1769. märse- 1555—1935) [fsv. märsaskip (SthmJordeb. 2: 22 (1476))] (numera bl. ngn gg om ä., i sht medeltida förh.) (större) fartyg (örlogsseglare) med mastkorg. Teitt Klag. 265 (1555). (Slagflottan utgjordes) under 1500-talet af: Märseskepp (osv.). TSjöv. 1905, s. 1. —
(3) -SKOT. (märs- 1691 osv. märse- 1756 osv.) skot till märssegel. Rålamb 10: 29 (1691).
Ssgr: märs(e)skot-block. block genom vilket ett märsskot löper. Rajalin Skiepzb. 214 (1730).
-knekt. pollare i däck för märsskot; jfr knekt 5 b δ. PH 6: 4189 (1756). —
(3) -SKOTHORN~02. (märs- 1698. märse- 1730) skothorn för märssegel. Rosenfeldt Tourville 5 (1698). —
(3) -SKÖT, n. (märs- 1689—1698. märse- 1543—1545) (†) märsskot. SkeppsgR 1543. Rosenfeldt Tourville 19 (1698).
Ssg (†): märsesköte-block. märsskotblock. SkeppsgR 1543. —
(3) -STÅNG. (märs- 1749 osv. märsa- 1543. märse- 1543—1544) första stången (förlängningen) på en mast på råseglare; ”svåra stången”. SkeppsgR 1543. —
-STÖTTA, r. l. f. om de stöd (stolpar) som uppbära märsräcket. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 282 (1796). —
-TOPPLÄNTA~020. (märs- 1698 osv. märse- 1796 osv.) om vart o. ett av de tåg som tjäna till att hålla märsrån i horisontalt läge. Rosenfeldt Tourville 19 (1698).
B (†): MÄRSA-KLÄDE, -SEGEL, -SKEPP, -STÅNG, se A.
C (i sht i fackspr.): MÄRSE-BLYSA, se A. —
-BOJORT. (†) bojort med märs(ar). SkeppsgR 1541. —
-BOLIN, -BRASS, -DREJREP, se A. —
(3) -DRÄNG, r. l. m. (förr) smäcker lina varmed bukten av en icke styvhalad märsbrass hölls uppe; jfr dräng 3 a. SkeppsgR 1544. —
-FALL, -GIGTÅG, -HAKE, se A. —
-JAKT. (†) jakt (se jakt, sbst.2 1) med märs(ar). G1R 10: 162 (1535). —
-KARL, -KLÄDE, -KREJARE, -KRÄMARE, se A. —
-LANS. (förr) herald. heraldisk figur föreställande det slag av lansar som användes vid strid från märsen (mastkorgen); jfr märs-länsa. Schlegel o. Klingspor Herald. 77 (1874). —
-LÄNSA, -MAKARE, -NOCKGÅRDING, se A. —
-PINK l. -PINKE, m. (†) ett slags fartyg med märs(ar). Tegel E14 59 (1612). Berch PVetA 1766, s. 25. —
-PUTTING, -RAND, -REVTALJA, -RÅ, -SEGEL, -SKEPP, -SKOT, -SKOTHORN, -SKÖT, se A. —
-STYCKE. (förr) jfr märs-hake. ArkliR 1563, avd. 33 (1567). TSjöv. 1904, s. 494. —
-STÅNG, -TOPPLÄNTA, se A.
D (†): MÄRSO-KRÄMARE, se A.

 

Spalt M 2001 band 17, 1945

Webbansvarig