Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOMBARD lomba4rd, i bet. I m., i bet. II o. III r. l. m.; best. -en; pl. -er.
I. man som bor i l. härstammar från Lombardiet; i pl. utan hänsyn till kön. Holmberg 2: 38 (1795). Fornv. 1926, s. 142. — särsk. (i fråga om ä. förh.) om lombardisk bankir l., i utvidgad anv., om bankir som bedrev samma slags rörelse (jfr II) som de lombardiska bankirerna. Zettersten AnmMynt 105 (1771). Grimberg VärldH 7: 49 (1936).
II. ekon. eg.: en ”lombards” (i bet. I slutet) kontor, där i sht utlåning av pänningar mot handfången pant bedrevs; låneinrättning; förr i sht om pantlåneinrättning, pantbank, assistanskontor; numera nästan bl. i fråga om ä. l. utländska förh. Risingh KiöpH 26 (1669; om utländska förh.). 1773 uppsattes privilegier till ett Asistancekontor eller Lombard. MoB 4: 79 (1795; om sv. förh.). — särsk. i utvidgad anv., om lombardrörelse. Forssell Stud. 2: 129 (1888).
III. boktr. viss (urspr. av lombardiska boktryckare använd) äldre trycktyp av initialbokstäver. NordBoktrK 1905, s. 414. Schück SvFörlBokhH 1: 29 (1923).
(II) -LÅN. ekon. pänninglån mot (lätt realiserbar) handfången pant; i Sv. numera bl. om affärsbankers lån i riksbanken mot säkerhet av obligationer. DA 1824, nr 1, s. 3. HandInd. 536 (1927). —
(II) -RÖRELSE. ekon. om utlåning av pänningar mot handfången pant; numera bl. om bankrörelse, förr äv. om pantbanksrörelse. AdP 1800, s. 468. Schauman o. Christierson Gide 332 (1898).
B (†): LOMBARDER-BANK, se A.
LOMBARDISK, adj. [fsv. lumbardsker] adj. till LOMBARD I o. LOMBARDIET; förr äv.: langobardisk. Schroderus Os. 2: 738 (1635). Den äldre lombardiska skolan (av målare). Eichhorn KonstH 131 (1881). Grimberg VärldH 6: 98 (1935).
Avledn.: lombardiska, f. lombardisk kvinna.
Spalt L 1055 band 16, 1941