Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAVENDEL lavän4del, r. l. m. l. f.; best. -n.
1) bot. växt tillhörande släktet Lavandula Lin.; särsk. om den i trädgårdar ss. prydnadsväxt o. för sin vällukt odlade arten Lavandula spica Lin.; vanl. koll. VarRerV 58 (1538). Lawendel såår man om Hösten. Månsson Trääg. 32 (1643). Bönbok hade hon i handen och en kvist lavendel i näsduken. Lagerlöf Drottn. 133 (1899). En liten täppa med lavendel och riddarsporrar. Bendz Landsv. 94 (1916). Lagerkvist Gäst 129 (1925). — jfr TRÄDGÅRDS-LAVENDEL.
2) (i sht förr) farm. om torkade delar (i sht blommande grenar) av lavendelväxter (i sht Lavandula spica Lin.) som användas ss. välluktande medel (t. ex. i luktvatten o. till rökelse) o. ss. malmedel m. m. VaruhusR 1540; möjl. till 1. L. Paulinus Gothus Pest. 76 b (1623). Salander Gårdzf. 30 (1727; i hästmedicin). Parfympåsar med lavendel. Hagdahl Fråga 157 (1883). Längtar du efter lavendel, / finns den i dragkistan, torkad och strödd bland särkar och skjortor. Engström Glasög. 192 (1911). Spong Högsal 82 (1924).
3) elliptiskt för: lavendelfärg. SDS 1904, nr 259, s. 3. En .. luftig, volang-prydd klädning i finaste lavendel. Engelke Småstad 53 (1906). Min sängkammare på Ribingshov i vitt och lavendel. Wägner KvOron 7 (1919).
-BLOMSTER. (†) jfr -BLOMMA. Chesnecopherus RegIter C 4 a (1613; i medel mot pestsmitta). ApotT 1739, s. 29.
(1, 2) -DOFTANDE, p. adj. förr äv. i oeg. anv., övergående i bet.: omanlig, förvekligad, ”parfymerad”; jfr -HERRE. Phosph. 1811, s. 178 (om storordiga talare). Lavendeldoftande papper. Ziedner Lögn 42 (1930). —
-GRÅ. vars färg liknar färgen hos lavendelns grågröna blad. NF 5: 592 (1882). Strindberg Hafsb. 225 (1890). —
-GRÄS. (lavendel- 1779—1885. lavendels- c. 1870—1885) [jfr t. lavendelgras; vårbrodden har välluktande blommor] (†) örten Anthoxanthum odoratum Lin., vårbrodd. Fischerström 1: 129 (1779). Fries Ordb. (c. 1870). Schulthess (1885). —
-KVIST. särsk. (i sht förr) om kvist av lavendel, plockad för sin vällukts skull. Almqvist Går an 32 (1839). Sedan hon gnuggat ett par lavendelkvistar i händerna för att ”lukta som folk om näfvarna”. Wranér Sockerp. 20 (1907). —
-MÖNSTER. (lavendel- 1699—1762. lavendels- 1744) (förr) vävn. mönster vars figurer likna lavendelblommor l. lavendelkvistar. BoupptRArk. 1699. 2SvKulturb. 5—6: 308 (cit. fr. c. 1750). 1. .. (drällsduk) med Lavendel mönster. ÅgerupArk. Bouppt. 1762. —
-OLJA, r. l. f. farm. flyktig olja erhållen gm destillation av blommande grenar av Lavandula spica Lin. HT 1900, s. 195 (1555). —
-SOCKER. (lavendel- c. 1645—1675. lavendels- 1642) (†) blandning bestående av socker o. lavendelolja(?). Månsson Åderlåt. 126 (1642). Lindh Huuszapot. 96 (1675). —
-SPRIT, förr äv. -SPIRITUS. farm. blandning bestående av lavendelolja, vatten o. sprit. PH 11: 306 (1777). Gentz Lindgren (1929). —
-VATTEN. (lavendel- 1555 osv. lavendele- 1539) farm. lavendelsprit; förr äv. om ett svagt sprithaltigt vattendestillat på lavendelblomma. TullbSthm 1539, s. 87 b. Tiselius Johnston GalgJ 55 (1928). —
-VIN. (förr) vin beredt gm extrahering av lavendelblomma med vin. KryddRSthm 1556, s. 38. IErici Colerus 1: 283 (c. 1645).
B (†): LAVENDELE-BLOMMA, -VATTEN, se A.
C: LAVENDELS-GRÄS, -MÖNSTER, -SOCKER, se A.
Spalt L 364 band 15, 1939