Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAMA la4ma l. 32, sbst.1, m.||ig.; best. -n; pl. lamaer400 l. 302, äv. lama4er (Svea osv.) l. lamas (ConvLex. 2: 338 (1822) osv.) l. lamor (Hedin Przjevalskij Forskn. 219 (1890) osv.) ((†) = (CAEhrensvärd Brev 2: 63 (1795), Moll Dodsley MensklPligt. 4 (1872)). Anm. Den i SAOL (1900) o. Auerbach (1911) anförda pl.-formen lamar torde uteslutande ha varit lexikalisk).
1) om överhuvud för buddismen i Tibet o. Mongoliet; numera nästan bl. i namnen Dalai lama o. Tashi lama. (Kalmuckernas) aldraöfwersta Helige, den de kalla Lamma. EBrenner (1699) i SvMerc. 3: 569. CAEhrensvärd Brev 2: 63 (1795). jfr: Tatarnas Påwe Dalae-Lama, eller Lama-Lamalow. Isogæus Segersk. 258 (c. 1700).
2) buddistisk munk (präst) i Tibet o. Mongoliet. Svea 2: 108 (1819). Somliga lamaer tyckas hafva till uppgift att .. sätta bönehjulen i oafbruten, surrande rotation. Hedin GmAs. 2: 447 (1898). Det finns även kvinnor, som bliva lamor — inte endast män — ehuru de aldrig bo i templen. Larsson Mong. 127 (1929). jfr MEDICIN-, STOR-LAMA.
(1, 2) -TÄMPEL. Stein AllmGeogr. 363 (1819).
LAMAISM, r. l. m. den form av buddism som (gm lamaerna) utvecklats i Tibet o. Mongoliet. SvLitTidn. 1818, sp. 555. Den oerhörda makt, som lamaismen genom den talrika prästkasten utövar bland mongolerna. Andersson Drak. 268 (1926). —
LAMAIT, m.||ig. [jfr t. lamait, eng. lamaite] (†) lamaist. ConvLex. 2: 338 (1822). SvT 1852, nr 28, s. 3. Ekbohrn (1904). —
LAMITISK, adj. (†) lamaistisk. Stein AllmGeogr. 363 (1819).
Spalt L 140 band 15, 1939