Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVARTERMÄSTARE kvarte3r~mäs2tare l. kvar3ter~mäs2tare, l. (numera bl. i bet. 5, men där alltid) KVARTERSMÄSTARE kvar3ters~mäs2tare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =. (förr äv. q-)
1) (förr) stadstjänsteman som hade uppsikt över förvaltning o. d. i ett kvarter; jfr KVARTERS-MAN 1; jfr KVARTER 12. SthmÄmbB 1: 201 (1521). Stiernman Com. 3: 1054 (1672). ÖoL (1852). — jfr STADS-KVARTERMÄSTARE.
2) mil.
a) (förr) (under)officer som hade att förbereda ett truppförbands inkvartering samt att (i samband därmed) handhava dess ekonomi, persedlar o. d.; jfr KVARTER 14. G1R 27: 284 (1557). KlädkamRSthm 1619 A, s. 115 b. KrigVAT 1858, s. 433. SvKulturb. 11—12: 321 (1932; i fråga om förh. år 1776). jfr BATALJONS-, FÄLT-, GENERAL-KVARTERMÄSTARE.
b) [eg. utvidgad anv. av a] officer som tjänstgör i regementsstab l. högre stab o. som därvid särsk. handlägger ärenden rörande truppernas underhåll; ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dessa. jfr BRIGAD-, REGEMENTS-KVARTERMÄSTARE.
3) (förr) person som för icke militär kårs räkning har sig ålagt att skaffa kvarter; jfr KVARTER 15; i ssgn HOV-KVARTERMÄSTARE.
4) (i fråga om förh. fram till midten av 1800-talet) sjömil. på (örlogs)fartyg: förman för ett vaktkvarter; lägste underofficer på (örlogs)-fartyg; jfr KVARTER 16. G1R 10: 128 (1535). Dalman (1765). Ekbohrn 2: 223 (1868). Hägg Segel 88 (1935; i fråga om förh. på 1600-talet).
5) [eg. utvidgad anv. av 4] sjömil. dels (förr): förman vid flottans ”handtvärkarstat”, dels: underofficer vid marinen, tillhörande yrkesgrenen timmermän. Nordforss (1805). SvUppslB (1933).
6) (förr) urspr. o. eg.: befälhavare för ett kvarter (i bet. 17); äv. allmännare, om underofficer vid infanteriet o. kavalleriet. HH XIII. 1: 104 (1563). Schroderus Dict. 49 (c. 1635; vid kavalleri). Under-Officerarne wid Compagnierne, såsom Qwartermästare och Corporaler. LMil. 2: 342 (1690). KrigVAH 1817, Bih. s. 23 (i fråga om förh. 1774). HT 1922, s. 143 (i fråga om förh. 1591).
Spalt K 3370 band 15, 1938