Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KREOSOT kre1oså4t l. -e1å-, äv. -e1ω-, äv. 4t (kreåsót Dalin), r. l. m. l. f. (Almström KemTekn. 2: 302 (1845) osv.) l. n. (Dalin (1852) osv.); best. -en, ss. n. -et.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-)
Etymologi
[jfr t. kreosot, eng. creosote (kr-), fr. créosote; av den österrikiske kemisten Reichenbach († 1869) bildat till gr. κρέας, kött (jfr RÅ, adj.), o. σώζειν, bevara, med hänsyftning på ämnets förmåga att bevara kött från förruttnelse]
kem. sammanfattande benämning på vissa (i sht i trätjära förefintliga) fenoler. TLäk. 1833, s. 115. Wirgin Häls. 3: 279 (1933). — jfr TRÄ-KREOSOT.
Ssgr (i sht kem.): KREOSOT-HALTIG.
-OLJA, r. l. f. kreosothaltig olja erhållen vid destillation av stenkolstjära. NDA 1867, nr 239, s. 4. Starck Kemi 281 (1931).
-TJÄRA, r. l. f. kreosothaltig tjära. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 4.
Avledn.: KREOSOTERA, v., -ing. [jfr t. kreosotieren] (i fackspr.) behandla (trävirke) med kreosothaltigt impregneringsmedel; vanl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. TT 1886, s. 102. HbSkogstekn. 911 (1922).

 

Spalt K 2701 band 15, 1937

Webbansvarig