| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONTINENTAL kon1tinänta4l, l. -nen-, äv. 01—, adj. -are (nästan bl. i bet. 3, SDS(A) 1932, nr 160, s. 10). adv. -T.
adj. till KONTINENT.
1) motsv. KONTINENT 1: som har avseende på l. hör till l. är utmärkande för osv. ett fastland, fastlands-. Din vän, som i sin continentala säkerhet förr frågade .. litet efter .. vädret .. har nu (i England) blifvit en .. ängslig väderspåman. Geijer Brev 76 (1810). Ryssland (är) genom sin massivitet ojämförligt den mest kontinentala af stormakterna. Kjellén Storm. 2: 140 (1905). — jfr INTER-KONTINENTAL. — särsk. (i sht meteor.) om klimat: fastlands-; äv. om årstid o. d.: som kännetecknas av fastlandsklimat. JJNervander 1: 38 (1847). Vårt land, som ligger i ett övergångsområde mellan atlantiskt och kontinentalt klimat. Andersson Austral. 1 (1915).
2) motsv. KONTINENT 2: som hör till l. är utmärkande för l. kommer från osv. ”kontinenten”. Geijer I. 8: 265 (1838). Liksom de kontinentala ha äfven de engelska katedralerna undergått förändringar. Hahr ArkitH 261 (1902). Fornsaker och äfven begrafningsskick visa, att de skandinaviska och kontinentala östgermanerna fortforo att stå i förbindelse med hvarandra. SvFmT 12: 341 (1905). Vid denna tid mottog Sverige icke kontinental post varje dag. OoB 1932, s. 156.
3) [bet. utvecklad ur 2] (ngt vard.) sådan som är utmärkande för livet o. uppfattningen hos de stora folken på ”kontinenten”; storslagen; världsmannamässig; förnäm, ”fin”. Hennes uppfostran är fullkomligt kontinental. Hedenstierna Svenssons 132 (1903). Vi är .. vådligt angelägna om att få hit utlänningar och visa oss riktigt flotta och kontinentala. SvD(A) 1930, nr 33, s. 8. Sommarstaden Hälsingborg, som blivit kallad den kontinentalaste punkten i Sverige. SDS(A) 1932, nr 160, s. 10.
(1) -FÖRSKJUTNING. geol. (o. geogr.) hos kontinentalblocken möjligen förefintlig, ytterst långsamt förlöpande, horisontell förskjutningsrörelse l. drift i förhållande till underlaget. 3NF 10: 1175 (1929). —
(2) -GERMANSK. BtRiksdP 1903, 8Hufvudtit. s. 19. De stora skandinaviska och kontinentalgermanska spännetyperna från 500-talets förra hälft. Fornv. 1922, s. 9. —
(1) -HYLLA, r. l. f. geol. (o. geogr.) jfr HYLLA, sbst. 2 b. Utanför nästan alla kuster förekomma .. mer eller mindre breda underhavsplattformer eller kontinentalhyllor. Ramsay GeolGr. 332 (1909). —
(2) -KRIG. krig som föres på ”kontinenten”. Alla anstalter (synas) båda nytt continentalkrig. GustBr. 231 (1806). Att Englands eviga kontinentalkrig denna gång gäller Tyskland är historiskt .. betingat. Steffen Krig 2: 144 (1915). —
(1) -LAND. JernkA 1832, Bih. s. 20. Folkhushållningen måste .. i ett ö- eller kustland i mångt och mycket blifva olika den uti ett kontinentalland. EkonS 1: 52 (1891). PedT 1904, s. 30. —
(2) -MAKT. konkret. Lyceum 2: 24 (1811). Sveriges-Norges försvar kan icke blifva en kopia af Preussens eller de andra kontinentalmakternas. NDA 1875, nr 269, s. 2. SvMorgBl. 1898, nr 253, s. 2. —
(1) -SOCKEL. geol. (o. geogr.) flackt sluttande område mellan kusten o. fastlandsmassornas branta stup mot oceandjupen. Carell o. Edelstam 174 (1916). Ymer 1933, s. 383. —
(2) -SPÄRR(EN). hist. jfr -SYSTEM. Det uppgifves vara Napoleon 1:s kontinentalspärr mot England, som tvang fram sockerbetodlingen. Almquist Ärftl. 18 (1912). LAHT 1926, s. 213. —
(2) -SYSTEM(ET). hist. benämning på Napoleon I:s planmässiga försök att avspärra den europeiska ”kontinenten” från handelsgemenskap med England. 4GbgVSH XI. 3: 24 (1812). Genom Pariserfreden i januari 1810 tvangs Sverige af Napoleon att .. biträda det s. k. ”kontinentalsystemet”. VFl. 1907, s. 170. —
(2) -TÅG. järnvägståg som står i direkt förbindelse med ”kontinenten”. Dagen 1897, nr 303, s. 1. SvD(A) 1934, nr 205, s. 18. —
Spalt K 2248 band 14, 1937