Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONTAGIUM konta4gium, n.; best. -giet; pl. -gier; förr äv. KONTAGION, r. l. f.; best. -en; förr äv. KONTAG, sbst.
med.
1) (†) sjukdom som gm smitta överföres från en individ till en annan, farsot. (I bören korrespondera) med Wårt Gen. Commercij Coll. om bemelte Contagions förhindrande. Stiernman Com. 3: 288 (1664; om pest). Loenbom Stenbock 2: 92 (cit. fr. 1710). Ilmoni Sjukd. 1: 119 (1846).
2) (numera knappast br.) smittämne; särsk. om smittämne som alstras hos en individ o. gm direkt l. indirekt beröring kan överföras på en annan. Desinfectionsmedel emot contagier. TLäk. 1832, s. 58. Söderström LäkKvacksalv. 73 (1926). jfr (†): Vaccinens kontagium. Hygiea 1840, s. 250.
Spalt K 2233 band 14, 1937