| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONSOL konså4l l. koŋ-, äv. KONSOLL -sol4 (kångså´ll ell. kånnså´ll Dalin), r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) byggn. o. konst. från mur, vägg l. pelare framskjutande, jämförelsevis smalt parti avsett att bilda underlag för l. att uppbära annan byggnadsdel, ss. pelare, balkong, gesims o. d.; jfr KRAG-STEN. NTessin d. y. (c. 1700) hos Josephson Tessin 2: 24. Stål Byggn. 2: 51 (1834). Taklisten .. utgöres af konsoler med lejonhufvuden och volutor. Böttiger Drottnh. 18 (1889). Munthe IslamK 106 (1929). — jfr BJÄLK-KONSOL. — särsk. i utvidgad anv.
a) om liknande, ss. uppbärande stöd avsett parti på möbel, maskin, redskap o. d. Handtv. 100 (1874). Gardinstänger av trä med konsoler o. ringar. NKKatal. 1916—17, s. 65. Matarmaskinens magnetfält är med hjälp av en konsoll fastskruvat vid lagret. NoK 14: 36 (1922).
b) artill. på baksidan av en kanon anbragt stöd som mottager o. uppbär kammarskruven, då denna utdrages ur läget. Palmstierna Artill. 149 (1872). UFlott. 3: Bih. 70 (1906).
2) mindre, om en konsol (i bet. 1) påminnande hylla, bord l. skåp anbragt l. fäst vid en vägg o. upptill försedd (försett) med en skiva för placerande av prydnadsföremål o. d.; konsolhylla, konsolbord, konsolskåp. Lenngren (SVS) 1: 185 (1778). Ett litet konsolur, med snidat foder och tillhörande konsol. RedNordM 1927, s. 31.
(jfr 2) -BORD. Liljecrona RiksdKul. 551 (1841). Den förgyllda spegeln med sitt konsolbord mellan tvenne fönster. Ahrenberg Männ. 5: 119 (1910). —
(1 a) -FJÄDER. byggn. o. tekn. fjäder (se d. o. II 1) som på midten uppbäres av en konsol. TT 1879, s. 60. Nerén BilB 1: 266 (1928). —
-FRIS. byggn. o. konst. fris uppburen av konsoler. Schück Rom 2: 121 (1914). Cornell Gotik. 99 (1935). —
(1 b) -RING. artill. på kanon: ring vari bottenskruven vilar, då den är utdragen ur sitt läge. UFlott. 3: 85 (1906). —
Spalt K 2156 band 14, 1937