Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONFIRMATION kon1firmatʃω4n l. 01—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) stadfästelse, bekräftelse (särsk. på ngns ämbete, äganderätt, privilegier o. d.); äv. konkret: fullmakt, åtkomsthandling o. d.; utom hist. numera bl. ngn gg i allmännare anv.: bekräftelse, bevis, bestyrkande. G1R 26: 618 (1556). Någre konung Erichz .. bref och Confirmationer (på adelsmannaskap). RARP 1: 17 (1627). Thet Keyserlige Waalet och thesz Confirmation. Schroderus Os. 1: 550 (1635). Svante (Sparre) .. erhöll (1649) konfirmation å den borgrätt, som sedan äldre tider funnits å Bergqvara. NF 19: 744 (1895). Behövde hennes kärlek en konfirmation, så kom den nu. Bergman JoH 268 (1926).
2) kyrklig akt (inom olika kyrkosamfund uppfattad o. utförd på olika sätt) varigm dopets sakrament bekräftas; särsk. inom svenska kyrkan, om kyrklig handling som innebär en förberedelse till den första nattvardsgången o. som består i att gossar o. flickor efter ngn tids religionsundervisning samlas i kyrka o. förhöras av präst m. m.; äv. oeg., i uttr. borgerlig konfirmation, om motsv. högtidlig sammankomst (utan religiös l. kyrklig prägel) av gossar o. flickor som ngn tid undervisats i samhällskunskap, sexualetik o. d. Ekman Siönödzl. 513 (1680). JSerenius (1736) hos Lundström Fynd 99 (i fråga om sv. förh.). Den så kallade Confirmationen, hvilken i Tyskland hos våra Religionsförvanter, förmodeligen med mycken nytta brukas. SkaraDomkA F V 8, nr 33 (1758). Konfirmationen var ej ännu allmänt införd (i Sv.) på 1790-talet. Cavallin Herdam. 1: 197 (1854). Brilioth SvKyrkKunsk. 232 (1933).
(2) -BIBEL. bibel som överlämnas ss. gåva vid konfirmation. —
(1) -BREV. (i fråga om ä. förh.) hist. brev som bekräftar ngns rättigheter o. d., ”bekräftelsebrev”. HH XIII. 1: 129 (1564). 2NF 32: 827 (1921). —
(2) -GÅVA. —
(2) -KLÄDER, pl. —
(2) -KOSTYM. —
(2) -LÄSNING. —
(2) -LÖFTE. (i sht förr) löfte som avlägges av konfirmand vid konfirmationen. —
Spalt K 2100 band 14, 1937