Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONDITIE, f.; pl. -er.
Ordformer
(con-. -dicie 1524. -ditie 1545)
Etymologi
[fsv. condicie, stånd; jfr holl. conditie; av lat. conditio (se KONDITION)]
(†)
1) = KONDITION 2. G1R 1: 220 (1524).
2) = KONDITION 5. Allom och hwer och eenn, hwad som helst standh Conditie ell(e)r werdigheett the ær. SthmTb. 1545, s. 345.

 

Spalt K 2086 band 14, 1937

Webbansvarig