Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLINKER kliŋ4ker, r. l. m.; best. -n; pl. (i bet. 1, 2) = (TT 1900, K. s. 41, TeknVet. Kemtekn. I. 2 A: 271, 272 (1930)); äv. (numera föga br.) KLINKERT kliŋ4kert, sbst.1, r. l. m. (VetAH 1748, s. 96, Östergren (1930)) ((†) n. FörordnUtrVar. 1734, s. B 3 b, WoL 368 (1889)); best. -en.
(i fackspr.)
1) koll. l. i pl.: tegel (tegelstenar) som gm hård bränning blivit förglasat (förglasade) l. sintrat (sintrade), användt (använda) dels ss. murtegel, dels (i form av plattor) för beläggning av golv, trottoarer m. m. Till Korpehufvudh skantz skulle heller tagas klinkert eller ekeplanker än Ölands steen. RP 9: 258 (1642). (Bron över Themsen är) hvälfd och öfver allt [i anseende till] dess gator med klinkort och annan fin sten jämnt belagd. Kurck Lefn. 49 (1705). SvGeolU Ca 6: 121 (1915). — jfr GATSTENS-, MUR-, TROTTOAR-KLINKER m. fl.
2) vid bränning av råmaterialet (kalk o. lera) för cementfabrikation uppkommen hopsintrad massa (avsedd att söndermalas till pulver); vanl. koll. l. i pl., om klumpar av denna massa. Klinkerna rinna från ugnen ner i afkylningsapparaten, hvarefter de, afkylda medelst en stark luftström transporteras till cementqvarnen och malas. SDS 1903, nr 111, s. 3. TT 1927, K. s. 71. — jfr CEMENT-KLINKER.
3) [efter eng. clinkers i motsv. anv.] (i fackspr., numera föga br.) stenkolsaska som lätt smälter o. bildar slagg; hopsintrad stenkolsaska, slagg. JernkA 1860, s. 224. Ramsten o. Stenfelt (1917).
(2) -BRÄNNING. Granström SvCementförsäljn. 80 (1923). —
(2) -KYLARE, r. l. m. kylare vari klinkern avkyles. Granström SvCementförsäljn. 85 (1923). Kock SkånCemAB 148 (1932). —
(1) -LERA. (klinker- 1897 osv. klinkert- 1789) lera som användes l. lämpar sig för framställning av klinker; sintrande lera, halveldfast lera. Rinman 2: 1133 (1789). TeknVet. KemTekn. I. 2 A: 270 (1930). —
(1) -STEN. (klinker- 1896 osv. klinkert- 1839—1854) klinkertegel. Ett badhus af fogstruken klinkertsten. Brunius Resa 1838 50 (1839). IndUtstMalmö 1896, s. 32. —
(1) -TEGEL. (klinker- 1899 osv. klinkert- 1788—1833) tegelsten som gm hård bränning blivit förglasad l. sintrad; vanl. koll.: klinker. Rinman 2: 974 (1789). Klinkertegel, såsom golv- och trottoarklinker. SvIndustri 255 (1935). —
B (numera föga br.): KLINKERT-LERA, -STEN, -TEGEL, se A.
Spalt K 1238 band 14, 1936