Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLENSMED kle3n~sme2d, m.; best. -en; pl. -er (G1R 1: 242 (1524) osv.) ((†) -ar G1R 4: 303 (1527), SthmStadsord. 2: 155 (1700)).
Ordformer
(kle(e)n- (cle-) 1521 osv. klene- 1561. klein- 1573—1640. -sme(e)d(h) 1525 osv. -smedt 1521—1543. -smid(h) 1545—1603, 1642 (: Klensmidz Stäedh). -smi(d)t 1522)
Etymologi
[fsv. klensmedher; jfr d. klejnsmed; av mnt. klēnsmede; jfr t. kleinschmied; till KLEN 2 a o. SMED]
(i sht i fackspr.) smed som (yrkesmässigt) tillvärkar o. reparerar mindre järnföremål, t. ex. lås, nycklar, husgeråd o. d., finsmed; motsatt: grovsmed. SthmSkotteb. 1521, s. 214. En Kleensmedh (skall som mästerstycke förfärdiga) ett Stugulås medh twå Naglar (m. m.). Stiernman Com. 1: 796 (1622). Schultze Ordb. 4613 (c. 1755). Siwertz Dun 249 (1922). — särsk. (numera knappast br.) bildl.: person som sysslar med obetydliga l. mindre viktiga ting. En klen-smed i vitterhetens stora verkstad. UngSverige I. 1: 13 (1841). Dessa litteraturens klensmeder, öfversättare, imitatörer, kompilatorer och kommentatorer. JVSnellman (1844) i FoU 20: 152.
Ssgr (i sht i fackspr.): A: KLENSMED-MÄSTARE, se C. —
-SINDER. (numera knappast br.) om glödspån som uppstår vid klensmedsarbeten. Rothof 679 (1762). —
-STÄD, -YRKE(T), se C.
B (†): KLENSMEDE-ÄMBETE, se C.
C: KLENSMEDS-ARBETE~020, äv. ~200. äv. konkret. Sundelius NorrköpMinne 41 (cit. fr. 1741). Palmstedt Resedagb. 73 (c. 1780; konkret). Sidenbladh Urm. 7 (1918). —
-DRÄNG. (†) biträde åt klensmed. Hultin BergshFinl. 22 (1896; efter handl. fr. 1616). PT 1903, nr 103 A, s. 3. —
-ELD. (†) eld (av den värmegrad) som användes vid klensmedsarbeten. Denne egenskap at vara eldhärdig äger .. (späckstenen) allenast uti vanlig klensmedseld. Rinman 2: 768 (1789). —
-GESÄLL. (förr) gesäll inom klensmedsyrket. BoupptSthm 1684, s. 339 a. Ambrosiani SvSkråämb. 25 (1920). —
-GESÄLLSKAP. (förr) korporation som bildades av gesällerna inom klensmedsyrket. MeddNordM 1901, s. 289. —
-HANDTVÄRK(ET)~20(0) l. ~02(0). Weste (1807). WoJ (1891). —
-HÄRD. smideshärd av sådan storlek o. konstruktion som lämpar sig för klensmedsarbeten. VetAH 1741, s. 34. 2NF 12: 135 (1909). —
-LÄRA, r. l. f. En Gosse om 18 års ålder åstundar komma uti Klensmedslära. DA 1808, nr 40, s. 6 (i annons). —
-MÄSTARE. (-smed- 1845) (förr) mästare inom klensmedsyrket. LdVBl. 1845, nr 26, s. 4. —
-STÄD. (-smed- 1897. -smeds- 1567—1886) smidesstäd av sådan storlek o. konstruktion som lämpar sig för klensmedsarbeten. ArkliR 1567: 23 (1567). JernkA 1897, s. 176. —
-VÄRKSTAD~20 l. ~02. Carlberg SthmArchitCont. F 2 b (1740). 2VittAH 23: 30 (1857, 1863). —
-VÄRKTYG~20 l. ~02. BoupptSthm 1685, s. 1310 b. —
-YRKE(T). (-smed- 1845) LdVBl. 1845, nr 29, s. 3. —
-ÅLDERMAN~200 l. ~102. (förr) ålderman inom klensmedernas skråämbete. BoupptSthm 1685, s. 1310 b. —
-ÄMBETE~020, äv. ~200. (-smede- 1545. -smeds- 1674—1930)
1) (†) klensmedsyrke(t). G1R 17: 157 (1545). BoupptSthm 1685, s. 1459 a, Bil. (1681).
2) (förr) om klensmedernas skråämbete. Stiernman Com. 1: 518 (1607). SvKulturb. 3—4: 121 (1930). —
-ÄSSJA. smidesässja av sådan storlek o. konstruktion som lämpar sig för klensmedsarbeten. Rinman JärnH 101 (1782). TT 1875, s. 64.

 

Spalt K 1190 band 14, 1936

Webbansvarig