Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JEREMIAS jer1emi3as2 l. je1-, l. -mi4as, m. Anm. Förr användes äv. den lat. gen.-formen -miæ (-mie) (se 1).
Etymologi
[av gr. Ἱερεμίας, av hebr. jirmejāhū. Jfr Hjelmqvist BiblPersN 120 ff. (1901)]
namn på en av de större profeterna i gamla testamentet; särsk. i bildl. o. överförd anv., med tanke på ”klagovisorna” (i äldre bibelövers. kallade Jeremia klagovisor).
1) (†) i uttr. Jeremiæ l. Jeremie klagovisa l. klagovisor, jeremiad. Jag befarar .. at han .. kommer med Jeremiae klagovisor öfver brist på pengar. NSvArgus 1767, s. 34. ”Väderleken” och ”Danskarne”, och Danskarne och väderleken (är) en Jeremie klagovisa, som dagligen omqvädes. Bremer Brev 4: 326 (1864).
2) (vard., föga br.) person som (utan anledning l. i tid o. otid) klagar o. jämrar sig. BvBeskow (1824) i 3SAH XXXIX. 2: 70. Högberg Vred. 2: 26 (1906).
3) [eufemistiskt för JESUS] (vard., mindre br.) i uttr. du milde Jeremias, ss. uttryck för förvåning o. d. Du milde Jeremias, / där står han själf! Fröding Eftersk. 1: 128 (1894, 1910).
Ssg: (jfr 1) JEREMIE-VISA, r. l. f. (†) jeremiad. Bremer Grann. 1: 269 (1837).

 

Spalt J 81 band 13, 1934

Webbansvarig