Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ISER, numera bl. ss. första led i ssgr i3ser~, äv. 40~, förr äv. ISERN, n.; pl. =.
(†)
1) ss. första led i ssgr: järn-.
2) (†) ss. senare led i ssgr, om redskap l. värktyg av järn; jfr DUM-, DÄCKEL-, KAPNINGS-, LAG-ISER(N).
-HART, sbst. (iseren- c. 1645. is(s)ar- 1539 (: Jssarhartz wattn)—c. 1560 (: Isarhartsvatten)) [av mnt. isernhard; jfr t. eisenhart, eg. adj.: järnhård] (†) (drog av) örten Verbena officinalis Lin., järnört; jfr ISEN-KRUT. Ett pund Iserenhardt. IErici Colerus 2: 221 (c. 1645).
Ssg (†): iserharts-vatten. dekokt på järnört. TullbSthm 1539, s. 87 b. Forssell Hist. II. 1: 19 (i handl. fr. c. 1560). —
-SNIDARE. [jfr ä. holl. ijsersnijder] (†) (stämpel)gravör; jfr ISEN-SNIDARE. VaruhusR 1541. RP 1: 87 (1628). —
B (†): ISEREN-HART, se A.
Spalt I 1218 band 13, 1933