Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMIN imi4n, r. (l. m.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. imine; ombildning av AMIN]
kem. benämning på föreningar mellan imingruppen o. en tvåvärd alkoholradikal. Widman OrgKemi 69 (1906). BonnierKL (1924). jfr: Iminoxalsyra. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 662.
Ssg (kem.): IMIN(O)-GRUPP(EN). (imino- 1906) benämning på den i iminer ingående föreningen av en atom kväve o. en atom väte (NH); jfr IMID-GRUPP(EN). Widman OrgKemi 69 (1906).

 

Spalt I 217 band 12, 1933

Webbansvarig