Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELNA he3lna2, v. -ade; förr äv. (i bet. 2 a) HELNAS, v. dep. -ades; vbalsbst. HELNAD (se avledn.), HELNANDE (Weste (1807), Björkman (1889)), HELNING (Weste (1807), Berndtson (1880)).
Ordformer
(helna c. 16001921. helnas c. 16001690)
Etymologi
[avledn. av HEL, adj.]
1) (†) motsv. HEL, adj. 1: bliva hel. Weibull LundLundag. 243 (1862; bildl.). Topelius Ljung 249 (1889).
2) motsv. HEL, adj. 2.
a) (numera föga br. utom i Finl.) om sår l. om sårad l. skadad kroppsdel o. d.: läkas; bliva botad. OMartini Läk. 27 (c. 1600). För sura Been. Tagh bly och slå thett tuntt och bredt som sårett är stort til, .. lägg thett .. på skadan att then helnas. Därs. 28. I Tavastehus .. tillbragte .. (G. III) två veckor, medan (den brutna) armen någorlunda helnade. Odhner G3 2: 248 (1896). Cannelin (1921). — i bild. Nordenflycht QT 1745, s. 132. Ju mera alla sår efter misshandlingen, som lifvet beskärt mig, helnat. Tavaststjerna Patriot 244 (1896). Östergren (1927).
b) (†) läka (sår o. d.). Grobladh wäl små stötte, musten ther af tagen och blandatt medh thett hwita af äggett och på (bränn-)skadhan lagdt thett helnar. OMartini Läk. 40 (c. 1600).
Särsk. förb.: HELNA IGEN. (†) = HELNA 2 a; jfr GRO IGEN. Gadd Landtsk. 2: 77 (1775).
Avledn.: HELNAD, m. (heelnat) (†) till 2 a: läkning. Om .. (läkaren) alt förmycket skonar .. (såret), så kan thz icke komma til någen heelnat. Schroderus Liv. 346 (1626).

 

Spalt H 712 band 11, 1930

Webbansvarig