Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HELNA he3lna2, v. -ade; förr äv. (i bet. 2 a) HELNAS, v. dep. -ades; vbalsbst. HELNAD (se avledn.), HELNANDE (Weste (1807), Björkman (1889)), HELNING (Weste (1807), Berndtson (1880)).
1) (†) motsv. HEL, adj. 1: bliva hel. Weibull LundLundag. 243 (1862; bildl.). Topelius Ljung 249 (1889).
a) (numera föga br. utom i Finl.) om sår l. om sårad l. skadad kroppsdel o. d.: läkas; bliva botad. OMartini Läk. 27 (c. 1600). För sura Been. Tagh bly och slå thett tuntt och bredt som sårett är stort til, .. lägg thett .. på skadan att then helnas. Därs. 28. I Tavastehus .. tillbragte .. (G. III) två veckor, medan (den brutna) armen någorlunda helnade. Odhner G3 2: 248 (1896). Cannelin (1921). — i bild. Nordenflycht QT 1745, s. 132. Ju mera alla sår efter misshandlingen, som lifvet beskärt mig, helnat. Tavaststjerna Patriot 244 (1896). Östergren (1927).
b) (†) läka (sår o. d.). Grobladh wäl små stötte, musten ther af tagen och blandatt medh thett hwita af äggett och på (bränn-)skadhan lagdt thett helnar. OMartini Läk. 40 (c. 1600).
Spalt H 712 band 11, 1930