| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
(i sht i högre stil) plats där de döda vistas, dödsrike, ofta uppfattat ss. en ort där de döda föra en tom skuggtillvaro; äv. uppfattat ss. en ort där de döda befinna sig i ett slags mellantillstånd mellan salighet o. osalighet l. mellan jordelivet o. saligheten; äv. bildl.; jfr DÖDSRIKE, HELVETE. Kom! skåda sjelf till hvad olympisk salighet / Jag kallar Hades’ fångar, jordens sorgsna barn. Stagnelius (SVS) 4: 255 (1822). Hedda sökte beständigt att återföra honom till sans, men han fortfor att anse sig vara död och i ett mellantillstånd mellan salighet och jordiskt lif, i ett Hades, der han skulle vara, till dess han var försonad med sig sjelf, sin mor och med verlden. Wetterbergh Penning. 560 (1847). I stället för den verklige Jesus Kristus har kyrkoläran utur oförnuftets Hades frammanat en obegriplig vidunderlig gestalt. Rydberg BibL 108 (1862). Hon (dvs. Fredrika Bremer) .. försänker sig (i sina naturbeskrivningar gärna) i naturandens hades och drömmer hans egna drömmar. PJBöklin (c. 1860) i Bremer 2: 390. Satt Brutus ensam där, i nattens mörker, / .. Beredd att ställa färden ned till Hades. Wulff Leopardi 109 (1913).
-NATT. (tillf.) bildl. De hadesnätter han genomlevde efter den där dagen, då prästeståndet skrev sin egen omyndighetsförklaring i riksdagen. Månsson Rättf. 2: 392 (1916). —
-SKUGGA, r. l. f. Vi äro skyldiga solen ofantligt och skulle utan henne gå här som Hades-skuggor, om vi eljest kunde lefva. Quennerstedt StrSkr. 1: 343 (1907, 1919).
Spalt H 26 band 11, 1930