Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRBÄRGERA hær1bærje4ra l. hä1r- l. hæ1r-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, Brahe Oec. 87 (1581; uppl. 1920), Schroderus Dict. 74 (c. 1635)).
1) giva (ngn) husrum l. nattlogi l. kvarter, giva (ngn) tak över huvudet, hysa (ngn); förr äv. abs. 1Tim. 5: 10 (NT 1526). Herbergering är en merkelig kerleeks gerning. OPetri 2Post. 184 a (1530). (Om någon) härbergerar (den bannlyste), eller med honom äter och dricker, then skal stå uppenbara skrift. Kyrkol. 10: 3 (1686). En byggnad stor nog till härbergerande af femtio personer. WoH (1904). Härbärgera resande. Östergren (1928). — särsk.
b) (mindre br.) i utvidgad o. oeg. anv.: giva rum åt, ha rum för, rymma (inom sig l. sitt område), hysa. Botaniska Trägården .. herbergerar circa 2000 Species. Björnståhl Resa 4: 8 (1782). (Willemstads hamn) kan .. ej herbergera så många fartyg som St. Thomas’ hamn. Bovallius CentrAm. 41 (1887). Vid Öfre Föret infaller Säfjaån, hvars leriga vatten härbergerar en vegetation analog med Fyrisåns. Sernander SkandVeget. 63 (1901). 2NF 19: 250 (1913).
c) (numera bl. i högre stil) bildl.
α) i fråga om religiösa känslor l. föreställningar, själsliga egenskaper, intryck o. d.: hysa; äga. I hwad för siäl .. / Tin Gudh tu herbergerar. Runius Dud. 1: 31 (c. 1710). Sällan har en menniskokropp herbergerat en renare själ. Schröderheim Ant. 57 (1795). Ack, mitt bröst ju härbergerat / dessa samma låga tankar, / som min själ och tunga döma. Hagberg Echegaray 85 (1902).
β) med avs. på ord, uttryck o. d. De främmande ord som i Swerige finnas, äre .. icke oss påträngde men godwilligt herbergerade. Columbus Ordesk. 7 (1678; uppl. 1908).
2) (†) refl.: inkvartera sig, taga sin (tillfälliga) bostad (ngnstädes). Huusen ähre så förfalne at ingen kan widhare herbergera sig uthj dhem. VDAkt. 1688, nr 688. Efter mitt tycke är (slätten Wâdi Râha) .. så stor, att Israels barn i deras tid väl hade fått rum här på, särdeles som manéret då var härbergera sig. Eneman Resa 2: 36 (1712).
3) (†) intr.: hava l. få härbärge, ta sin bostad (hos ngn), ta in, gästa; äv. bildl. Många goda vänner, som komma för att gästa och herbergera hos mig. Hagström Herdam. 2: 296 (cit. fr. c. 1620). (De) begärte i mit hws herbergera öf(ve)r natten. VDAkt. 1674, nr 7. Högfärd .. (som vill) hoos Dygden Herbergera. Spegel GW 297 (1685). Swedberg Schibb. 282 (1716).
HÄRBÄRGERERSKA, f. (†) kvinna som härbärgerar resande o. d. Schroderus Os. III. 2: 362 (”364”) (1635).
Spalt H 2086 band 12, 1932