Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄKT, r. l. f.; dat. pl. -om (NorrlS).
(†) motsv. HÄKTA, v.1 I.
1) bojor (se BOJA, sbst.1 1), fjättrar, fängsel; äv. i fråga om djur; jfr HÄKTE I 1. Hon var .. icke i häktom förvarad. NorrlS 1: 311 (c. 1600). När iag fodrar betalning, eller at han will haffwa swinen tädan, eller läggia häckt på them, får iag ond ord. VDAkt. 1664, nr 57. Lucidor (SVS) 255 (1672).
2) fängsligt förvar, fångenskap. Förthenskul månde jag (dvs. Susanna) til ächta ock begäras / Af then som ypperst var bland alla Judars slägt, / Som vti Babels stad nu hölls i fängslig häckt. Kolmodin QvSp. 1: 681 (1732).
Spalt H 1917 band 12, 1932