Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄKT, r. l. f.; dat. pl. -om (NorrlS).
Etymologi
[fsv. häkt, fångenskap, fängelse; jfr sv. dial. (Finl.) häkt, häkta; av mnt. hechte (se HÄKTA, sbst., HÄKTE); jfr nt. hecht, fångenskap, holl. hecht. Anm. Det kan icke avgöras, huruvida dat. pl. häktom är att hänföra till detta ord l. till HÄKTE. — Jfr HÄFT, sbst.1—3]
(†) motsv. HÄKTA, v.1 I.
1) bojor (se BOJA, sbst.1 1), fjättrar, fängsel; äv. i fråga om djur; jfr HÄKTE I 1. Hon var .. icke i häktom förvarad. NorrlS 1: 311 (c. 1600). När iag fodrar betalning, eller at han will haffwa swinen tädan, eller läggia häckt på them, får iag ond ord. VDAkt. 1664, nr 57. Lucidor (SVS) 255 (1672).
2) fängsligt förvar, fångenskap. Förthenskul månde jag (dvs. Susanna) til ächta ock begäras / Af then som ypperst var bland alla Judars slägt, / Som vti Babels stad nu hölls i fängslig häckt. Kolmodin QvSp. 1: 681 (1732).

 

Spalt H 1917 band 12, 1932

Webbansvarig