Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRAVYR gravy4r, r. (m. Meurman (1846), Sundén (1885); f. Nordforss (1805), Lundell); best. -en, äv. -n; pl. -er.
i sht tekn. o. konst.
1) abstr.: gravering; konkret: gm gravering (stundom i förbindelse med etsning) gjord (gjort) figur, ornament, arbete l. dyl.; graverat arbete. NoraskogArk. VI. 1: 34 (1768). ASScF VIII. 2: 255 (1867; efter handl. fr. 1764). De rika låsen och dörrbeslagen med gravyrer och etsningar. MeddSlöjdF 1897, 1: 61. Fem kartblad äro .. dels nästan färdigtryckta, dels under gravyr. SD(L) 1901, nr 207, s. 3. jfr AKVATINTA-, FOTO-, HELIO-, KOPPAR-, METALL-, STÅL-, STÄMPEL-, TRÄ-GRAVYR m. fl. — särsk. boktr. den (det) graverade bokstaven (tecknet) i huvudet av boktryckstyp. Eneberg Karmarsch 2: 187 (1861).
2) i överförd anv. av 1: bild (konstvärk) framställd (-ställt) gm avtryck på papper l. dyl. av teckning som graverats i platta av metall, trä l. dyl.; nästan bl. om bild framställd gm djuptryck. JJBjörnståhl (1775) hos Linné Bref I. 3: 263. Ett par gravyrer väggen dekorera. Sturzen-Becker 6: 175 (1868). Wrangel TessPal. 16 (1912). — jfr FOTO-, FÄRG-, ROTO-, SVARTKONST-GRAVYR m. fl.
Spalt G 873 band 10, 1929