Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GALVANISERA gal1vanise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom d. galvanisere efter t. galvanisieren (FAHumboldt (1795) i Neues Journal der Physik 2: 126); jfr eng. galvanize, fr. galvaniser; till stammen i GALVANISK]
1) (numera föga br.) fys. o. med. utsätta (ngt) för l. behandla (ngt) med s. k. galvanisk elektricitet (se GALVANISK 1 a). Den galvaniserade nerven. Berzelius Galv. 19 (1802). Wide MedGymn. 313 (1896). — särsk. bildl.: ingjuta ett konstlat liv i (ngt), uppväcka (ngt) till ett skenliv. Cygnæus 4: 80 (1847). Galvaniserad patriotism. Norström NMän. 10 (1906).
2) i sht kem. o. tekn. (eg. gm utfällning på elektrolytisk väg) förse (ngt) med beläggning av metall; i icke fackmässigt spr. vanl. i fråga om anbringande av zinköverdrag å järn, oberoende av förzinkningsmetoden; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.; jfr GALVANISK 2. SFS 1862, nr 22, s. 19. 1 dussin galvanicerade gafflar. BoupptVäxjö 1872. jfr: Vanligen (kallas) all förzinkad plåt ”galvaniserad plåt”. Rothstein Byggn. 171 (1875).
Ssgr (till 2, i sht kem. o. tekn.): GALVANISERINGS-ANSTALT~02 l. ~20. —
-FABRIK.

 

Spalt G 70 band 10, 1928

Webbansvarig