Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GAJ gaj4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Boström Tackl. 61 (1840) osv.), ngn gg -er40 (GHT 1905, nr 209 B, s. 4); förr äv. (i bet. 1 slutet) GAJERT (ga´jert Weste), r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
(gaj 1840 osv. gajert 1765—1885)
Etymologi
[liksom t. geie av eng. guy, av ffr. guie (fr. guide; se GID), ledare, av germ. urspr. o. besläktat med VETA o. VISA, v. Formen gajert torde hava uppkommit gm anslutning till andra till sjömansspråket hörande ord på -ert, ss. DÄVERT o. d.]
sjöt.
1) tåg l. kätting som användes för stöttning i sidled av bom l. dävert o. d. Boström Tackl. 61 (1840). Båtdäfvertarna hållas stadiga genom gajarna, som utgöras af tåg eller ketting. NF 2: 1430 (1878). UFlott. 2: 31 (1881). Siwertz Eld. 328 (1916). jfr AKTER-, BÅTDÄVERTS-, FÖR-, KLYVARBOMS-, LASTBOMS-, MELLAN-, TOPP-, UNDER-GAJ m. fl. — särsk. (†) om vart o. ett av de båda vid ändarna av blindrån fästa tåg medelst vilka denna stöttades, blindetopplänta. Dalman (1765). Röding SD (1798). Schulthess (1885).
2) (†) uthalare på ett stagtackel. Dalin (1852). Kindblad (1871).
Ssg (till 1): GAJ-DÄVERT. sjöt. stång l. spira som tjänar till att utsprida den tackling som i sidled stöttar klyvar- o. jagarbommarna, viskert. Boström Tackl. 82 (1840). 2UB 9: 598 (1906).

 

Spalt G 18 band 10, 1928

Webbansvarig