Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRANSOS fransω4s, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -ar SynodA 1: 46 (1639; i bet. 1), Spegel Dagb. 95 (1680: frantzosarne; best.; i bet. 1); -or Borg Luther 1: 441 (1753; i bet. 2)).
1) (numera bl. arkaiserande l. med missaktande anstrykning) = FRANSMAN; förr äv. om i Sv. bosatt fransktalande vallon. GR 2: 100 (1525). Frantzoserne vidh bruken skole vara frij för penningerne (dvs. vissa skatter). RP 6: 58 (1636). Svedelius Statsk. 2: 208 (1868). Jensen Mickiewicz 16 (1898). — särsk.
a) i sg. (i sht sg. best.) i icke individuell anv.; jfr FRANSMAN a. Cancelleren (v. Pyhy) slogh sig .. medh honom j handell emellan Kongen i Danmark och Fransosen. GR 15: 641 (1543). Den äran torde .. icke tilkomma (holländarna), at hafva lärt Fransos och Ängelsman at bygga Skepp. SvMerc. 1763, s. 711 (1761). Retzius FlVirg. 28 (1809).
b) (†) i oeg. anv.: individ av befolkningen i Gallien (nuv. Frankrike), innan det erövrades av frankerna; galler. Schroderus Sleid. 28 (1610). Brask Pufendorf Hist. 24 (1680).
c) i överförd l. bildl. anv.; jfr FRANSMAN b α. Svart G1 43 (1561). Såsom Litterateur och Man af smak var han Fransos i strängaste bemärkelse. Leopold (1814) i 2Saml. 10: 50. — särsk. (†) i uttr. Nordens fransoser, ”Nordens fransmän”, svenskarna. CJLAlmqvist i Skandia 3: 69 (1834). Afzelius Sag. XI. 1: 7 (1868).
2) (numera bl. arkaiserande l. starkt bygdemålsfärgat) syfilis; vanl. i pl. l. i sg. best. VarR 16 (1538). I Swan-hwit Hull dölgs tit stygste Frantzoser. Lucidor (SVS) 32 (c. 1670). Fransoser kallas sjukdomen af alla menniskor. Linné SvArb. 1: 239 (1750). Tegnér (WB) 3: 338 (1818; bildl.). WoJ (1891). särsk. [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (†) veter. överfört, om ett slags enligt tidigare uppfattning med syfilis besläktad nötkreaturstuberkulos med pärlliknande knutor på bröst- o. bukhinnan, pärlsot. Wahrman Manski o. Wolstein 61 (1807).
(2) -SJUKA. (fransos- 1712. fransose- 1726—1730) (†)
(2) -SJUKDOM. (fransos- 1633—1868. fransose- 1739) (†)
(2) -TRÄ, -TRÄD, se C.
B (†, till 2): FRANSOSE-HOLTS, se C. —
-SJUKA, -SJUKDOM, se A. —
-TRÄ, -TRÄD, se C. —
(2) -HOLTS. (fransose- 1578. fransosen- 1589 osv. fransoses- 1578) [efter t. franzosenholz] (föga br.) farm. fransosenträ. BOlavi 135 a (1578). Lindgren Läkem. (1891). —
(2) -OLJA, r. l. f. (†) farm. hjorthornsolja, i äldre tid använd ss. läkemedel mot syfilis. Lindgren Läkem. (1891). —
(2) -ROT. [jfr t. pockenwurzel] (†)
1) den förr ss. läkemedel mot syfilis använda roten av den i Kina o. Japan förekommande växten Smilax china Lin., kinarot. Franckenius Spec. E 1 b (1659).
2) farm. den ss. läkemedel bl. a. mot syfilis använda sarsaparillroten; jfr -ÖRT. Lindgren Läkem. (1902). —
-TRÄ. (fransos- 1749—1891. fransose- 1578. fransosen- 1640 osv.) i sht farm. ved av fransosenträd, bl. a. brukad ss. drog till dekokter, förr använda ss. botemedel mot syfilis, numera bl. ss. svettdrivande medel, fransosenholts. BOlavi 133 b (1578). —
(2) -TRÄD. (fransos- 1777—1852. fransose- c. 1613 (: Fransoseträdz watn)—1815. fransosen- 1754 osv.) det i Västindien växande trädet Guajacum officinale Lin., pockenholts; förr äv.: fransosenträ; jfr EBEN-TRÄD. Lundberg Träg. 158 (1754). 6 lod Fransosen-träd. HushBibl. 1755, s. 302. Berlin Lsb. 173 (1852). jfr: 2. lodh Fransoseträdz watn. Forsius Min. 166 (c. 1613). —
(2) -ÖRT. (†) benämning på den i Sydamerika förekommande växten Smilax medica Schleht. o. vissa närstående arter, sarsaparill. Franckenius Spec. D 2 b (1659).
D (†): FRANSOSER-VÄRK, se B.
E (†): FRANSOSES-HOLTS, se C.
FRANSOSI(S)ERA, v. [jfr t. französieren] (†)
1) förfranska; anträffat bl. i p. pf. Det fransosierade (sällskapet) Utile Dulci i Stockholm. Hammarsköld SvVitt. 2: 13 (1819). NordTidskr. 1884, s. 86.
2) efterhärma franska seder l. franskt språk l. franska litteraturvärk osv.; anträffat bl. i p. pr. Den fransosierande Dalinska (skolan). SvLitTidn. 1816, sp. 195. Därs. 1818, sp. 485.
Spalt F 1406 band 8, 1925