Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FOLKVISA fol3k~vi2sa, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
sångbar (ofta episk) dikt (utan namngiven författare) som bevarats gm muntlig tradition bland folkets bredare lager, i sht allmogen; särsk. om den medeltida dansvisan; jfr BALLAD, KÄMPA-VISA, RIDDAR-VISA, ROMANS. Wikforss (1804; under volkslied). Svenska folk-visor från forntiden. (1814; boktitel). Den melankoliska anda och ton, som utmärka gamla folkvisor och dikter. Beskow i SAH 30: 212 (1857). I allmänhet hafva äfven de s. k. folkvisorna uppstått och sjungits inom högre eller mera musikbildade kretsar innan de trängt ned till de lägre eller musikaliskt obildade folklagren. Valentin Musikh. 1: 106 (1900). (Med) ”folkvisor” .. menas dels den medeltida balladen eller ”kämpavisan” .. dels senare tiders enkla och naiva poesi. Wrangel Dikten 196 (1912).
-DANS. (-vis- 1903—1904. -vise- 1904 osv.) dans som dansas under avsjungande av ngn folkvisa. PT 1903, nr 121 A, s. 3. Svenska och färöiska folkvisedansar. Därs. 1904, nr 112 A, s. 2. —
Spalt F 1096 band 8, 1925