Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLO flω4, sbst.2, r. l. m. ((†) n. Schultze Ordb. 1184 (c. 1755)); best. -n l. -en; pl. -ar; i bet. 1 äv. FLOE flω3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (i södra o. mellersta Sv.) mindre, grund vattensamling som i allm. är uttorkad under ngn del av året, vattenpuss, pöl. Schultze Ordb. 1184 (c. 1755). Lundell (1893).
2) (i Norrl.) (tjärn l. sjö på) myr l. högmosse. En öde jämtländsk flo. Schultze Ordb. 1184 (c. 1755). Mörkgröna skogsremsor mellan floar och träsk. TurÅ 1897, s. 82. Där rörde sig en svart prick öfver blåhvita snöhafvet till en lappländsk flo, en islagd myrsjö. Högberg Vred. 1: 195 (1906).
Spalt F 822 band 8, 1925