Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRE- ssgr (forts.):
(jfr I 1) -RÅD, sbst.1 [jfr FÖR-RÅD] (†) förråd. H. K. M. hafver .. förfarit, at en hop gamle Svenske böker hafva warit och än äro, thär och hwar i förerådh i Landz ändarna. Bureus KonStyr. A 4 b (1630). —
(I 7) -RÅD, sbst.2 [jfr FÖR-RÅD] (†) råd som kommer i förväg; motsatt: efterråd. Mången (måste) .. sanna .. det ordspråket: om efterråd voro så god som föreråd, så voro icke så mång oråd. Broman HelsB 108 (c. 1750). —
(I 3) -RÅDA. (†) taga sig i akt för (ngt). Wij .. wäl föreråda wele, att Wij emoot denne försäkringen något skulle handla. Stiernman Riksd. 1431 (1664). —
(II) -SAGD, p. adj.2 (†) försagd. (De) blifwa .. förskräckte och föresagde. Rudbeckius KonReg. 29 (1614). —
(I 1) -SAL. (†) försal. Linc. (1640; under prothyrum). Peringskiöld MonUpl. 162 (1710). (I 1) -SATS, sbst.1 vbalsbst. till FÖRESÄTTA 6: handlingen att föresätta sig ngt; vad man föresatt sig att göra; avsikt, fast uppsåt, beslut att framdeles göra ngt. Fatta en föresats, föresätta sig ngt. Han började med de bästa föresatser. Det hela stannade vid vackra föresatser. Kling Spect. Ss 3 b (1735). Styrk mig i den fasta föresats at ständigt åtlyda dygdens föreskrifter. Lantingshausen Young 1: 11 (1787). Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser. Auerbach (1908; ordspr.). särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. (göra ngt) med l. av föresats o. d., (göra ngt) med avsikt, med flit, med berådt mod. Ossian 2: 51 (1794). Så vida han ej uppenbarligen af föresats själf vållat olyckan. Forssell Stud. 2: 81 (1884, 1888).
b) (†) i uttr. hava sin föresats till ngt, hava för avsikt att bliva ngt. Han må hafva sin föresats til Stats- eller Krigsman, Präst- eller Civil-betjent. JAlströmer PVetA 1745, s. 34.
c) (†) uppgift (som ngn föresatt sig); ämne (som ngn föresatt sig att behandla). Til vår föresats hörer allenast Hennes May:tz sidsta tal, til Hans Kongl. Höghet Printzen. Nordberg C12 1: 18 (1740). En Fråga, som plägar föreställas de Naturkunniga, då allmänheten ser dem syslosatta med sina föresatser och Naturens alsters skärskådande. Gedner Linné En fråga 3 (1753). Kalm Resa 3: 131 (1761).
d) (†) ändamål, avsikt med ngt. En Handtverkare kan sina händers verk bråka, när de ej svara emot des föresats. Tessin Bref 1: 92 (1751). Hof Skrifs. 54 (1753). —
(I 7) -SATS, sbst.2 [jfr FÖR-SATS] (†)
1) log. om det led i ett hypotetiskt omdöme som innehåller grunden, försats; premiss. Föresatzen är richtig och god. .. Men den giorde tillämpning och slutsatz går för vida. VDAkt. 1744, F III 7. På så falska och ogrundade föresatzer skrider .. Författaren .. til en lika sliprig slutsatz. Därs. 1766, nr 417 (1763). Möller (1790, 1807).
(I 1) -SATT, sbst. [jfr mnt. vorsat. Jfr FÖR-SATT] (†) föresats, uppsåt. Gustaf II Adolf 285 (1626).
Spalt F 2581 band 9, 1927